Sista veckan på praktiken

Praktiken här i Ekenäs är snart slut, skönt. Min lärare blev orolig för mig och påpekade att jag kanske kan ha en svår depression nu när jag nu en dag sov ända till kl 10. Om det är symtom på depression tror jag att jag att det finns många odiagnostiserade där ute, och nej, jag tror han feldiagnostiserade mig. Orsaken var nog att jag helt enkelt var trött den dagen.

 I helgen var det pysseldags. Det blev julkort och en klänning till nyårsbröllopet. Klänningen är inte riktigt klar, lite småsaker kvar bara.

I fredags hade vi såhär fint väder, så jag passade på att gå ut med en patient, kallt var det men det var det värt.

Onsdag är sista dagen på praktiken. Då tar jag mitt pick och pack och åker tillbaka till Hfors. Wohoo!

Livet mellan brigaden och mentalsjukhuset

Ja, en uppdatering är väl på sin plats igen. Även om det känns som tiden går rätt långsamt här i Ekenäs har det väl hänt endel saker. Praktiken börjar så småningom vara slut, vilket är riktigt skönt. Idag hade jag mellan/slutvärdering med läraren vilket var dels skönt men dels riktigt jobbigt. Han ställde en massa frågor och det kändes som om han ville hitta en orsak att få in min på sluten vård. Som tur var lyckades han inte :) så det ser ut som om jag kommer hem till julen.
Jag var hemma i Kronoby i helgen. Mest p.g.a. scoutdubbningen på självständighetsdagen men jag hann också träfffa några vänner samtidigt. Scoutdubbningen bjöd på en trevlig överraskning. De hade lyckats hålla allt riktigt hemligt in i det sista och jag överraskades med ett tacksamhetstecken i tredje grad. Så nu hänger en fin medalj på scoutskjortan, diplom och blommor fick jag också.
Annars är livet här i Ekenäs ganska lugnt. Jag har hunnit göra en hel del på examensarbetet så nu fattas inte många delar, skönt. Har hunnit ut och springa flera kvällar nu. Tidigare kändes det bara illa i lungorna vid temperaturer kring 10 minusgrader men nu går det riktigt bra. Känns t.o.m. riktigt uppfriskande och känns som om kroppen skulle orka riktigt långt.

Österrikeresan

Tänkte skriva några rader om Österrikeresan. För en och en halv vecka sen åkte vi, Jag och M, M och L iväg till Saltzburg och vidare till Bad Gastein. Vi levde lyxigt och åt gott i tre dagar. På måndagen åkte vi till Saltzburg på julmarknad. Resan hade verkligen det lilla extra och Österrike och alperna ligger nog högt på listan över framtida resmål. Fast nu blir det istället till att spara pengar, efter två längre resor under hösten. En bild säger mer än 1000 ord så jag sätter in lite bilder ist. Tyvärr ingen höjdar kvalitet eftersom vår bättre kamera blev hemma.

Ett av alla berg

Ena kvällen åt vi julbuffe, andra femrättersmiddag -mums-

Påväg till baren :)

Den godaste chokladen ever!

Long time no see

Så här såg jag ut i måndags på kvällen

Den senaste veckan har varit lite stressig faktiskt, på många sätt och vis. Många saker har jag fått gjort så det är skönt. Det började med att jag beslöt mig, efter många om och men, att göra planen till etiks klar så att den kan bli godkänd innan julen. Det betyder DL på fredag. Igår fick jag klart alla delar så nu gäller det bara att hålla tummarna (och fortsätta med examensarbetet).
Den andra saken som lite ställde till det var att jag blev tvungen att byta bostad här i Ekenäs. Paret jag bodde hos hade tydligen bara lovat att jag skulle få stanna två veckor. Nå men damen var snäll och hade tagit reda på vad det finns för möjligheter. Nu bor jag alltså "mitt i byllo" med garnisonen som ena granne och sjukhuset som den andra. När jag kom hit i måndags var alla element kalla, iskalla. Tänkte att jag bara behöver skruva upp dem lite så skulle nog allt ordna sig men nej. Ännu när jag kom hem från kvällskiftet var det typ 10 grader i mitt rum -brr-. Tog på mig alla kläder jag hade med mig och kröp ner under dubbla täcke. Som tur var så fick jag problemet fixat följande dag så nu är här ganska varmt iaf, det tar en stund innan alla stenväggar blir varma.
Imorgon är det fredag och jag åker tillbaka till Hfors. På lördag morgon åker jag vidare norrut till Kronoby.

Utan bostad

Jaha så var jag utan boende nästa vecka. Eller så ser det ut för tillfället, får se om det ordnar sig imorgon. Paret jag bott hos hade tydligen bara lovat två veckor och nästa vecka är redan tredje här i Ekenäs. Praktiken går långsamt men nu är det ju bara tre veckor kvar :) Vi fick ju också ett fint avbrott från vardagen i början av veckan när vi besökte Österrike, ska ta och skriva ett annat inlägg senare om resan. Underbart kan jag berätta att det var och det kommer nog att bli en ny resa dit i framtiden. Godnatt

Vintern har kommit

Så här såg det ut när jag gick till jobbet idag. Underbart med lite mera ljus. Jag är inte annars någon stor vän av vintern. Vintern är en tid när man fryser och oftast är det rätt mörkt trots snön. Men å andra sidan vet jag att det först måste komma snö innan det kan bli sommar igen. Tittade idag på bilder från julmarknaden i Salzburg som vi ska besöka på måndag, underbart vackert! Tyvärr har de lovat regn så vi får lov att packa med paraplyn. Imorgon ska jag vara på ungdomsavdelningen, skönt att se nåt annat emellan. Det blev ändrade planer så det betyder att jag får åka hem tidigare imorgon så ikväll får jag packa. Ikväll hade dom fackeltåg i Ekenäs för att visa sitt stöd för Ekåsens sjukhus. Kul att så många människor hade dykt upp tycker jag. Ekåsens sjukhus är viktigt för människorna här. All vård men speciellt den psykiatriska måste man kunna få på sitt eget modersmål och varför måste allt centreras till huvudstadsregionen. Det betyder att jobbplatser försvinner från orten och många blir endera utan arbete eller tvingas att börja pendla.

Tankar uppe på vinden

Känner mig stolt idag, hurtig som jag är. Eftersom Ekenäs kollektivtrafik fungerar sådär (läs:excisterar inte) så är jag tvungen (läs: får jag) gå till jobbet varje dag plus andra ställen jag vill besöka. Så idag gick jag till och från jobbet, va ute på länk och gick till C och K där jag träffade gamla och nya bekanta, fick ta del av glada och endel sorgliga nyheter.
Praktiken gick väl lite bättre idag. Hade äntligen min första patientkontakt förutom alla kortspel i dagsalen. Det kändes skönt att få uppleva att man kan göra något på praktiken. Dessutom hade vi ett inledande samtal med en patient som ska inleda sina ECT behandlingar nästa vecka. Det här är första praktiken hittills som gett mig tvivlande tankar. Jag tvivlar på vården, om patienterna blir hjälpta och jag tvivlar på diagnoser och vårdbeslut. Allt detta gör att man undrar, är det bara jag?
Förövrigt trivs jag allt bättre här. Jag får saker gjorda på examensarbetet och jag känner att tiden här utnyttjas bra. Tänk vad många timmar mindra jag skulle ha om jag skulle pendla varje dag.

Ekenäsbo

Jag sitter nu i Ekenäs och bloggar. Mörkt och kallt är det här. Jag hittade till sist ett äldre par som jag får bo hos. Jag får bo är på vinden i ett eget rum, passar mig perfekt, mera än så här kräver jag inte. Igår var det första dagen på praktiken på Ekåsen. Hittills har det gått som väntat. Inga större överraskningar och riktigt tråkigt. Som tur var fick jag sluta lite tidigare så att jag hann ut på en löptur innan det blev för sent, skönt. Hoppas att jag ska hinna upptäcka Ekenäs här nån dag också. Bland planerna finns också att göra på examensarbetet. Det har hittills lyckats riktigt bra.
I helgen var det fest för M som fyllde år. Han var nöjd över sin present av mig så då är jag nöjd. R och D, L och J och R och C var hos oss. Riktigt trevligt blev det. Söndagen blev en riktigt latdag och en dag när jag och M satt och pratade mycket. Fem veckor i Ekenäs känns som en evighet. Nå vi hinner ju träffas i helgerna och på söndag åker vi ju till Österrike! ska bli underbart kul!

Laban

Mitt bloggande tog stop efter natten hos veterinären. Det gör ännu ont att tänka på det och det känns fortfarande tomt hemma. Aldrig hade jag trott att en katt kunde betyda så mycket men han blev som en familjemedlem. Laban lärde mig massor om mig själv och om katter. Han visste alltid när man var ledsen eller på dåligt humör, då kom han skuttande upp brevid och bara satt och väntade på att man skulle bjuda in honom att sitta i famnen eller ligga närmre. Därför kändes det extra konstigt att komma hem och va ledsen men ingen Laban kom och tröstade.
De som känner mig väl vet att jag innan Laban var riktigt rädd för katter. Första dagen jag kom hem efter jobbet och Laban var hos oss stängde jag in honom i ett rum tills M kom hem för jag var så rädd. Rädslan gav med sig efter en tid och efter vår Egypten resa kunde jag fullt ut njuta av att ha en katt i lägenheten. Tyvärr fick jag inte njuta så länge.

Laban älskade att rymma ut, så fort han bara fick en möjlighet var han ute. Men varje gång man gick för att hämta honom kom han också springande som om vi inte hade setts på en vecka. På senaste tiden började han också försöka ta sig ut när vi kom och gick genom ytterdörren men lyckades inte längre än trappuppgången. Efter den där natten tog det en stund igen att lära sig att man inte längre behövde akta sig för att han rymde när man kom hem.


Att fatta ett beslut om liv och beslutet påverkas av pengar är inte alls kul. Det var ett svårt beslut och fastän vi pratat om vad vi skulle göra i såna här situationer redan innan vi skaffade katt så funderade vi ändå länge. Sista gången jag såg Laban när han ännu var sitt riktiga jag var när vi röntgade hans ben och lungor. Då hade han fått så mycket smärtstillande att han inte hade ont och skrek men ändå var vaken och pigg. I den stunden kände jag ett starkt hopp "det här blir nog bra ännu" men nej. Nästa gång vi fick se Laban hade vi redan tagit ett beslut. Han var ordentligt nerdrogad vaknade just och just när vi sa hejdå. Vi var också med när han somnade in vi ville att han skulle få känna sig trygg och varm ändå in i det sista. Han hade inte längre ont. Om det finns nåt som en katthimmel så är han där nu, klättrar i träd och äter den mumsigaste kattmaten.

En välsignad tisdag

Idag hade jag en underbar eftermiddag med Jenny och Elliot, tack syster! Det var längesen jag känt mig så lycklig att bara få sitta och diskutera. Annars så blev det varken mycket skola eller träning idag men satte mig iaf på motionscykeln medan jag såg på Pelastushelikopteri. Fick igen tillbaka den oerhörda längtar att få jobba på räddningshelikopter så jag kollade upp vilka alternativ det fanns. Det som intresserar allra mest är nog ändå Aslak i Sodankylä eftersom inga läkare jobbar där utan endast akutvårdare på vårdnivå, tyvärr en tråkig långt bort men oj så skoj det skulle vara! Nå, vi får se, om Gud vill så kommer jag att jobba där en dag.

Det blev inte som jag tänkt mig

Idag var det tänkt att jag skulle ta mig till skolan och jobba på mitt examensarbete. Det jag inte hade räknat med var att filmen vi såg igår slutade 24.00. Nästan inga bussar går den tiden så vi promenerade till Sörnäs innan en buss kom och hemma var vi 1.00. Filmen var så inspirerande så att vi satt uppe länge efter det och pratade så att stiga upp 7.30 och ta mig till skolan var inte längre ett alternativ. Istället vaknade jag 9.30, läste och svarade på alla mejl medan jag åt frukost. Sen togs examensarbetet fram, skrev ett kapitel och for ut på länk. Konstaterade att tiden började vara knapp, tog en snabb dusch och sprang iväg till tåget för att inhandla en ny skrivare och mat till kvällen. När jag kom hem bakade jag snabbt en feta-paprikapaj  och en äppelpaj samt städade hela lägenheten. Precis när jag tog ut pajen ur ugnen anlände första programgruppsmedlemmen. Vi hade ett mycket intressant och givande möte, mera inspiration fick vi alla.
Ibland blir det inte som man tänkt sig, men nöjd känner jag mig iaf, en effektiv dag har det varit.

Tar mig i kragen

Som jag gissade blev det här en bli en blogg som sällan blir uppdaterad. Här om dagen kom jag på varför. Jag har en konstig tendens att klara av att utföra en sak i tagen, högst två. Men när mina skolarbeten, scoutuppgifter och andra fritidsintressen börjar hopa sig (blir mera än tre) så ger jag upp, känner att det är bäst att inte göra någonting alls. Så när mina arbeten hopar sig så tar jag semester från allt ett par dagar och får ingenting gjort. Nå, nu har det hänt igen men imorgon ska jag få ordning på livet igen. Måndag-fredag 9-16 är min "arbetstid" jag ska befinna mig i skolan under den tiden för att få saker gjorda. Punkt. Som belöning far vi till Flamingo på spa + hälsa, skönhet mode bröllop och kärleks-mässa i helgen!
Men nu blir det bio med M. Eat pray and love ska vi se, tycker jag har en snäll M som lät sig övertalas :)

Egyptenupplevelser

Tänkte ta och skriva lite om vår Egyptenresa. Som de flesta redan hört eller förstått så var vädret underbart. Termometern visade över 35 grader i skuggan varje dag. Det enda molnet på hela resan såg vi på flygplatsen när vi skulle åka hemåt, ett litet vitt moln flög förbi. Värmen gjorde att vi helst bara låg brevid poolen eller havet på dagarna. Den starka solen, många simturer och en flunssa vid början av resan gjorde att jag brände mig riktigt ordentligt i ansiktet, ajaj. Efter några dagar med zinkpasta och olivolja så börjar ansiktet nu se bättre ut så nu vågar jag röra mig utanför lägenheten lite mera.

Dag ett, jag och M ute och kollar in Röda havet som var underbart blått

Första hela dagen vi var i Hurghada åkte vi runt i stan och testade på allt som absolut måste testas och ses på stället. Vi besökte ett parfymeri (heter det så?) där dom tillverkade dofterna till de parfymer dom säljer här. Vi doftade på Escada, Hugo Boss, Chanel etc. Parfymerna där var gjorda av endast växter (och djur?!), ingen alkohol alltså som finns i våra parfymer. Detta gör att parfymen håller färg och doft i många år. Så vi köpte några dofter.

På köper fick man en så här fin flaska till varje doft.

Efteråt såg vi hur man gör papyrus, något som enligt mig inte var lika intressant men vi köpte hem en fin bild. Vi körde runt, tittade in i en moske, drack egyptiskt te och kaffe och rökte vattenpipa. Dagen avslutades med ett besök på en basar, någon som jag blev lite besviken på. Hade förväntat mig en basar i SATC stil men nej, fick iaf fotografera mina kryddor :)

Dagen avslutades med ett besök på en basar, någon som jag blev lite besviken på. Hade förväntat mig en basar i SATC stil men nej, fick iaf fotografera mina kryddor

Egyptierna påminde till endel senegaleserna, kanske till den delen att de var muslimer. Mentaliteten "om Allah vill" märktes även där. Trafiken var galen! Vi hade nog inte klarat av att köra själva, alla vägar var typ enkelriktade och på "motorvägen" när man inte kan svänga till vänster (kändes som det var omöjligt i hela Egypten) så gjorde du istället en u-sväng över refugen.
Försäljare fanns det massor av och absolut alla ville att du skulle komma in i deras butik och bara titta. Om du  lät dig övertalas blev du bjuden på te och man samtalade om familjen och hälsan innan dom började försöka sälja sina produkter. De flesta var även öppna för att köpa, så M höll på att lova bort mig för 600 kameler.
På tal om kameler så testade jag (i misstag) att rida på en kamel, dyrt blev det men nu har jag ju testat det också. En annan sak som jag hann testa var vattenpipa, förstörde alltså mina lungor för första gången i mitt liv. Inget jag precis uppskattade med det doftade ju så gott när andra rökte :)

Ursäkter

Kanske min blogg bara var ännu en orsak att slippa att göra alla saker jag borde göra? Just nu känns det så. Min to do lista är lång och många av sakerna har deadline imorgon eller på tisdag och här sitter jag. Hur kan det bli så? Hela augusti och september har jag egentligen inte gjort någonting alls för att det inte funnits några måsten. Plötsligt över helgen hopar sig allt istället.
Ibland kan småsaker störa mig fruktansvärt! Som skåpen på gymmet. Det finns över 60 stora skåp i omklädningsrummet på gymmet och de 60 skåpen har nog aldrig varit fyllda. Så varför finns det nån envis tant som varje gång måste ta just skåpet brevid mig så att man måste trängas? Det var såå nära att jag sa något idag när tanten brevid snällt meddelade att jag tog upp hennes plats och skrattade vänligt.

Egypten

Ett litet kollage från vår Egypten resa

Grattis Anna!

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag,
för det är Annas födelsedag
Hurra Hurra Hurra!

Nyss hemkommen från en fin Egyptenresa. Solen har gjort sitt och vi känner oss utvilade och redo för nya äventyr. Mera info kommer senare efter en god natts sömn. Och så var det ju min födelsedag också, som till min stora besvikelse, M glömde i år igen. Gissa om man blir grinig på morgonen när M knuffar mig ur sängen för att jag ska gå upp först så att han senare också ska orka. Nåja det tog ett par timmar innan han vaknade ordentligt och kom på, Nämen grattis älskling! Nu är allt nästan glömt och förlåtet men lite lustigt är det nog tycker jag :)

Nu åker vi iväg..

Usch jag vet inte om det är en ny flygrädsla som talar men det känns som om jag bara vill krama om allihopa ännu innan vi åker. Ringa några samtal och berätta åt alla att jag tycker om dem. Nå, nog ska väl resan gå bra. Vi ska njuta av värme och sol och gå på basarer och dofta på kryddor.

Komplimanger

Blev positivt överraskad idag under en shoppingtur in till centrum. Plötsligt kommer en ung tjej fram till mig och frågar om jag är intresserad av att vara hårmodell till hennes slutprov. "Hmm", svarar jag, "när då?". Tjejen lovordar mitt hår och undrar om det verkligen är naturligt så här lockigt. Inte kunde ju jag berätta att jag bara tvättade håret igår kväll och drog igenom det med fingrarna nu på morgonen innan jag for in till stan, men jo, självlockigt är det. Så vi bokade en tid efter vår Egyptenresa och diskuterade vad jag tillåter och inte med mitt hår. Nice!
Alla måste ju bli glada av att få komplimanger, så med andra ord borde jag bli bättre på att dela ut dem. Detta ska bli mitt mål under hösten.

Så här kände jag mig idag men någon gillade iaf mitt hår ;)

Packa pappas kappsäck

Igår förstod vi plötsligt. Oj, på tisdag åker vi iväg till Egypten! Martin jobbade hela helgen så jag fick äran att städa och tvätta kläder så att vi har nåt rent att ta med oss. Som tack gick vi på bio och såg Going the Distanse. Filmen var faktiskt en av de bättre romantiska komedierna som gjorts tycker jag. Bion fylldes med skratt flera gånger under kvällen plus att filmen faktiskt också hade ett budskap.
Idag gjorde M och jag en lista på allt som vi måste komma ihåg att göra innan vi far. Den blev rätt lång men tror nog vi ska hinna. Sen hoppas jag också att jag som bonus hinner iväg och köpa nåt "riktigt fint" att ha på mig nån kväll. Vet inte riktigt än vad jag letar efter men jag vet att när jag ser det så vet jag.
Nu blir det myskväll och senare gymmet för mig iaf. Det är så roligt att träna igen!

Gipsfri!

Gipset är borta, allt verkade bra. Nu är det bara att träna, ljuva ord i mina öron :) Tyvärr förbjöd läkaren mig ännu att göra nångon tuffare träning på i en månad, men sen så. Räknade ut att tre veckor är ungefär en månad, då ska jag ut och springa! Märkte dock ikväll att en promenad var helt tillräckligt. Att gå känns ännu ovant, precis som ena benet är kortare än det andra och skon har en hård kant precis på såret. Nåja en liten kvällspromenad i höstsolen tillsammans med M gjorde susen. Känner mig lycklig. Imorgon tänker jag ta cykeln till skolan och packa med mig träningskläderna så att jag kan träna efteråt.

Vänner

Blir så glad av ibland! Det är så underbart roligt att få mejl av sina vänner som undrar hur man har det! Det är klart man hellre skulle ha dem här hos sig men det går ju inte alltid. Har nu ett några dagar i rad fått glädjande mejl av ett par vänner. S som snart reser till Umeå, synd att vi inte hann ses i sommar. Hoppas hon får en bra studietid i landet i väst. Och så hoppas jag att A som är förkyld snart blir frisk så att hon orkar kämpa vidare i skolan.
M spelar nu mina favoritlåtar och jag känner mig ännu gladare!

Thesis och väntan

För tillfället gör jag inte mycket annat än väntar på onsdagen. Hela augusti har jag väntat på den här dagen. Min tideräkning har följt före gipset tas bort och efter. På min efter lista finns för tillfället massor med roliga saker. Jag ska:

• träna på gymmet igen
• ut å springa igen
• gå på stan å shoppa utan att välja butiker enligt vart jag orkar gå
• åka söderut
• besöka alla vänner som återvänt till hfors
• gå till butiken och köpa det jag vill

På min lista "innan gipset tas bort" fanns 

• påbörja examensarbetet
• påbörja en vettig diet, målet är inställt på julen

Båda punkterna har jag påbörjat ver varierande framgång.

Dieten är påbörjad och är nöjd med resultatet hittills på 1,5 veckor visar vågen -3kg. En ordentlig start men är medveten om att det knappast kommer att fortsätta i samma takt fram till julen. 

Examensarbetet började bra med ett par dagar med massor av motivation och fick skrivit ett par sidor "teoretisk referensram" skrivet. Efter det har det gått rätt trögt, ett par böcker hämtade jag från bibban men det är allt. 

Så med andra ord är jag redo för nästa tideräkning, "efter gipset".

Idag fick jag däremot mera motivation efter att ha varit på thesis, alltså prestentation av färdiga arbeten. Det presenterades ett arbete med högsta vitsord och ett som jag inte förstår att blev godkänt, t.o.m. mycket halvfärdiga kändes mera färdigt än hennes. Så med andra ord så tror jag nog jag inte kommer att ha något större problem att bli godkänd, det gäller bara att bli motiverad att bli klar. 

Efter att jag kom hem från 3h thesis kändes huvudet 10kg tyngre än vanligt, undrar om det var all ny kunskap som vägde?

Resan bokad

Igår bokade jag och M resa till Hurghada, Egypten! Detta är en resa vi väntat länge på, så det ska bli superskönt! Vi har suttit och kikat på sista minuten resor ett par veckor nu och igår kom ett erbjudande vi inte kunde motstå. Hotellet ser ju toppen ut och till priset 330euro/person hör frukost och alla transporter.

Lönedags!

Ni kan gissa om jag blev glad igår när jag upptäckte att mina "lön för 9 dagar" hade förvandlats till "en hel månadslön med semesterersättning". Jag trodde först att det var något fel och kastade mig på telefonen å ringde syster yster som sa att det kan vara ett misstag men såna misstag lätt försvinner i stora, jippii! tänkte jag. För säkerhetsskull tittade jag ändå på HUS:s hemsidor och hittade det riktiga arbetsavtalet, jag lusläste delen om sjukledigt och lön och upptäckte att när man varit på jobb i 60 dagar så har man rätt till 60 dagar full lön jippii! igen men... hur många dagar hade jag egentligen jobbat innan jag blev sjukskriven??? fram med kalendern och efter en trippelkoll kom jag fram till 61 dagar jobb. Wohoo! Det här förtjänar jag tycker jag själv. Inte ens Martins stulna cykel kunde förstöra dagen.
Idag fick jag dock hem ett oroväckande brev på posten där jag skulle fylla i mååånga sidor om min lön och var jag jobbat. Efter många om och men ringde jag till lönekontoret å frågade om jag verkligen behöver fylla i alla papper, jag har ju redan fått alla pengar? den snälla tanten svarade att det hade jag ju inte alls, jag ska fylla i den så att jag kan få MERA pengar. Wohoo! så nu (senast torsdag) ska vi boka vår södernresa och sen ska vi också boka vår österrikeresa till lilla jul.

  Pengar gör dig inte lycklig men de lugnar nerverna.
Sean O´Casey

En skön söndag...

... har jag haft idag, inga måsten har funnits på agendan och jag t.o.m. sa till M "oj vad skönt med en söndag då vi inte behöver gjöra något alls". Nå jag har iaf börjat riktigt ordentligt på examensarbetet känns det som. Hoppas nu bara att jag får min plan godkänd så att jag har någon nytta av det jag skriver, hmm. Mellan skrivandet har jag beundrat när M diskat och dammsugit, får ta och njuta nu de sista 10 dagarna med gips hihi. Sen får jag ju hoppas att den goda vanan sitter inne så att vi inte helt återgår till det normala 8e september.

Grattis fammo!

Idag fyller fammo Agneta 85 år, Grattis! Det hade varit kul att fira tillsammans med henne men det är inte möjligt tyvärr. Fammo är en av de varmaste och godaste människor jag känner. Jag beundrar henne för den energi hon har och den glädje hon möter oss med varje gång någon kommer på besök. När jag var liten och sjuk minns jag de gånger hon kom och tog hand om mig (det måste vara evigheter sen). Jag minns hennes röst när hon sjöng Mors lilla Olle och även om hon säger att hon inte kan sjunga var den musiken jag minns ljuvlig. Som alla barn brukar så gillar även jag farmors köttbullar. Fammos köttbullar är inte runda utan lite tillplattade och tillsammans med hennes brunsås, Mums! Sy, sticka, brodera, väva, ja allt det kan min fammo. Hon låter inte en enda bit gå till spillo och alla vet vem man ska fråga om fötterna fryser nångong, hon har alltid ett lager med nya, stickade strumpor att välja bland. Jaa-a jag kan nog säga att jag har världens bästa fammo!

Fammos och faffas bröllopsfoto och fammo är lika vacker ännu idag, om inte vackrare. 

Farväl Österbotten

Två veckor gick förvånansvärt snabbt men nu är det dags att fara hem till M och lägenheten på Frälsarevägen. Visst känns det varje gång som jag vill stanna en stund till, just nu finns mitt hjärta på två ställen, i Kronoby med vännerna och familjen och hemma i Hfors tillsammans med M och Laban.
Hälsade på Malin i hennes, för mig, nya lägenhet. Det är så kul att se hur vi tjejer växt ifrån våra lågstadiediscon och bygger upp vårt alldeles egna hem. M ringde när jag kom "hem" och frågade när jag kommer imorgon, fick nästan tårar i ögonen när jag insåg att jag snart får försvinna in i hans armar och bara kramas! Saknar dig älskling!

Vart försvann vännerna?

Nu måste jag ta och skriva av mig lite. Känner mig arg och besviken på de som jag trodde var mina närmaste vänner. Eftersom jag bor i Helsingfors besöker jag hemkommunen rätt sällan men jag har haft som mål att träffa de närmaste vännerna och släktingarna nu och då. Släktingarna har aldrig varit något problem. Varje gång jag meddelar att jag är påväg hemåt har jag haft som prioritet att träffa vännerna, något som de tydligen inte prioriterat särskilt högt. Senast vi alla träffades var i höstas nångång om jag minns rätt. Alla gånger jag varit hemma har det varit stört omöjligt att få till en träff, men en vecka tidigare eller senare har dom nog tid att träffas, något som inte passar in i mitt schema eftersom jag ändå både går i skola och jobbar i Hfors.

Nåja sammanfattiningsvis kan jag säga att jag är besiviken, trodde verkligen att de var mina vänner. Var hittar man nya, riktigt nära vänner? Eller är det så att alla är så upptagna och stressade i dagen samhälle att man inte ens har tid att träffa sina vänner?

Hemma i Kronoby

Mitt bloggande dog nästan ut när jag åkte norrut. Men förhoppningsvis är det ett gott tecken, ett tecken på att jag trivs att vara hemma med familjen och njuter av nuet. Jag åkte tåg hem i torsdags, som tur var kom underbara M och hjälpte mig på tåget, jag hade nog inte orkat bära väskan själv.
Lillebror har varit nöjd att ha mig hemma, i fredags hjälpte jag honom att göra klart hans herbarium och bakade en kaka åt pappa. På lördagen gjorde jag ett besök hos frisören och blev riktigt nöjd. Pannluggen blev rätt så annorlunda än tidigare. M hämtade mig därifrån och vi tog en tur till stan och Kaustby HH innan vi for hem till svärmor. Det blev ett snabbt ombyte och iväg till 50 års fest, där blev vi till till 3 tiden. Idag åkte M tillbaks söderut med Markus så nu får han testa att klara sig på egen hand en stund. Jag blir här på obestämd tid, skolan börjar 2.9 som det ser ut nu men jag åker nog tillbaka innan det.

Rött gips och en enda röra

Ooh snart bär det av norrut! wohoo! hoppas bara att vännerna kan enas om en dag då vi alla kan träffas. Det verkar alltid vara samma problem, alltid när jag kommer norrut planerar vi att träffas och alltid har någon nåt annat viktigt hmm. Tredje gången gillt nu och nu är jag hemma nästan två veckor så, kom igen tjejer!

Igår hade jag lite hemmaspa på kvällen, fixade mina naglar och blev mycket nöjd igen. Jag älskar att pyssla på med sådana sakner för det är ju så sällan man har tid. Röda tånaglar blev det och lite diskretare rosa på fingrarna.
Idag var det dagen D som jag väntat på i två hela veckor. Det blev ett nytt, fräscht, RÖTT gips som jag t.o.m. får stödja försiktigt på, Kände mig som ett barn på barnkliniken när jag fick välja färg på gipset. Allt firades med en promenad till butiken och godis! Fyra veckor kvar då bara. Sen bär det av söderut för att ta igen det jag missade av sommaren 2010.
Undrade idag hur ramsan som börjar "kniven skär..." fortsätter?! Jag och M funderade länge men nej, måste ta och googla.

Vad händer?!

Jag, Anna, 21 år har startat en blogg. Jag trodde aldrig det här skulle hända men nu har det hänt. Nåja vi får se vad det blir till, i första hand ska det vara en plats att reda ut alla överflödiga tankar jag har. I ett senare skede får vi se om mitt försök lyckas så kanske jag t.o.m. berättar om min blogg för mina vänner.
Den senaste tidens funderingar har varit många. Orsaken är detta fördömda gips som gör att jag inte kan ta mig längre än ut på terassen vilket har resulterat i många ensamma dagar hemma och alltför många avsitt Sex and the City. Imorgon är det dock dagen D, dagen jag väntat på i två veckor. Det ska bli ett nytt, lättare gips, ett jag får delvis stöda på. Det betyder att jag åker hem till familjen på torsdag och njuter av det sista av sommaren innan skolan börjar.