Utan bostad

Jaha så var jag utan boende nästa vecka. Eller så ser det ut för tillfället, får se om det ordnar sig imorgon. Paret jag bott hos hade tydligen bara lovat två veckor och nästa vecka är redan tredje här i Ekenäs. Praktiken går långsamt men nu är det ju bara tre veckor kvar :) Vi fick ju också ett fint avbrott från vardagen i början av veckan när vi besökte Österrike, ska ta och skriva ett annat inlägg senare om resan. Underbart kan jag berätta att det var och det kommer nog att bli en ny resa dit i framtiden. Godnatt

Vintern har kommit

Så här såg det ut när jag gick till jobbet idag. Underbart med lite mera ljus. Jag är inte annars någon stor vän av vintern. Vintern är en tid när man fryser och oftast är det rätt mörkt trots snön. Men å andra sidan vet jag att det först måste komma snö innan det kan bli sommar igen. Tittade idag på bilder från julmarknaden i Salzburg som vi ska besöka på måndag, underbart vackert! Tyvärr har de lovat regn så vi får lov att packa med paraplyn. Imorgon ska jag vara på ungdomsavdelningen, skönt att se nåt annat emellan. Det blev ändrade planer så det betyder att jag får åka hem tidigare imorgon så ikväll får jag packa. Ikväll hade dom fackeltåg i Ekenäs för att visa sitt stöd för Ekåsens sjukhus. Kul att så många människor hade dykt upp tycker jag. Ekåsens sjukhus är viktigt för människorna här. All vård men speciellt den psykiatriska måste man kunna få på sitt eget modersmål och varför måste allt centreras till huvudstadsregionen. Det betyder att jobbplatser försvinner från orten och många blir endera utan arbete eller tvingas att börja pendla.

Tankar uppe på vinden

Känner mig stolt idag, hurtig som jag är. Eftersom Ekenäs kollektivtrafik fungerar sådär (läs:excisterar inte) så är jag tvungen (läs: får jag) gå till jobbet varje dag plus andra ställen jag vill besöka. Så idag gick jag till och från jobbet, va ute på länk och gick till C och K där jag träffade gamla och nya bekanta, fick ta del av glada och endel sorgliga nyheter.
Praktiken gick väl lite bättre idag. Hade äntligen min första patientkontakt förutom alla kortspel i dagsalen. Det kändes skönt att få uppleva att man kan göra något på praktiken. Dessutom hade vi ett inledande samtal med en patient som ska inleda sina ECT behandlingar nästa vecka. Det här är första praktiken hittills som gett mig tvivlande tankar. Jag tvivlar på vården, om patienterna blir hjälpta och jag tvivlar på diagnoser och vårdbeslut. Allt detta gör att man undrar, är det bara jag?
Förövrigt trivs jag allt bättre här. Jag får saker gjorda på examensarbetet och jag känner att tiden här utnyttjas bra. Tänk vad många timmar mindra jag skulle ha om jag skulle pendla varje dag.

Ekenäsbo

Jag sitter nu i Ekenäs och bloggar. Mörkt och kallt är det här. Jag hittade till sist ett äldre par som jag får bo hos. Jag får bo är på vinden i ett eget rum, passar mig perfekt, mera än så här kräver jag inte. Igår var det första dagen på praktiken på Ekåsen. Hittills har det gått som väntat. Inga större överraskningar och riktigt tråkigt. Som tur var fick jag sluta lite tidigare så att jag hann ut på en löptur innan det blev för sent, skönt. Hoppas att jag ska hinna upptäcka Ekenäs här nån dag också. Bland planerna finns också att göra på examensarbetet. Det har hittills lyckats riktigt bra.
I helgen var det fest för M som fyllde år. Han var nöjd över sin present av mig så då är jag nöjd. R och D, L och J och R och C var hos oss. Riktigt trevligt blev det. Söndagen blev en riktigt latdag och en dag när jag och M satt och pratade mycket. Fem veckor i Ekenäs känns som en evighet. Nå vi hinner ju träffas i helgerna och på söndag åker vi ju till Österrike! ska bli underbart kul!

Laban

Mitt bloggande tog stop efter natten hos veterinären. Det gör ännu ont att tänka på det och det känns fortfarande tomt hemma. Aldrig hade jag trott att en katt kunde betyda så mycket men han blev som en familjemedlem. Laban lärde mig massor om mig själv och om katter. Han visste alltid när man var ledsen eller på dåligt humör, då kom han skuttande upp brevid och bara satt och väntade på att man skulle bjuda in honom att sitta i famnen eller ligga närmre. Därför kändes det extra konstigt att komma hem och va ledsen men ingen Laban kom och tröstade.
De som känner mig väl vet att jag innan Laban var riktigt rädd för katter. Första dagen jag kom hem efter jobbet och Laban var hos oss stängde jag in honom i ett rum tills M kom hem för jag var så rädd. Rädslan gav med sig efter en tid och efter vår Egypten resa kunde jag fullt ut njuta av att ha en katt i lägenheten. Tyvärr fick jag inte njuta så länge.

Laban älskade att rymma ut, så fort han bara fick en möjlighet var han ute. Men varje gång man gick för att hämta honom kom han också springande som om vi inte hade setts på en vecka. På senaste tiden började han också försöka ta sig ut när vi kom och gick genom ytterdörren men lyckades inte längre än trappuppgången. Efter den där natten tog det en stund igen att lära sig att man inte längre behövde akta sig för att han rymde när man kom hem.


Att fatta ett beslut om liv och beslutet påverkas av pengar är inte alls kul. Det var ett svårt beslut och fastän vi pratat om vad vi skulle göra i såna här situationer redan innan vi skaffade katt så funderade vi ändå länge. Sista gången jag såg Laban när han ännu var sitt riktiga jag var när vi röntgade hans ben och lungor. Då hade han fått så mycket smärtstillande att han inte hade ont och skrek men ändå var vaken och pigg. I den stunden kände jag ett starkt hopp "det här blir nog bra ännu" men nej. Nästa gång vi fick se Laban hade vi redan tagit ett beslut. Han var ordentligt nerdrogad vaknade just och just när vi sa hejdå. Vi var också med när han somnade in vi ville att han skulle få känna sig trygg och varm ändå in i det sista. Han hade inte längre ont. Om det finns nåt som en katthimmel så är han där nu, klättrar i träd och äter den mumsigaste kattmaten.