Ett dyrt intresse

Visst har den här livsstilsförändringen kostat pengar hittills. Proteiner och kosttillskott och maten känns också aningen dyrare. Undrar om vi någonsin skulle ha haft råd med det här som studeranden? Igen gjorde vi två stora beställningar med allt möjligt, återkommer till detta senare. 

De senaste veckorna har jag dessutom blivit tvungen att köpa nya kläder. Mina jeans som sagt, i skåpet ligger nu många par i gott skick som är alldeles för stora. Nu när det blivit kallare och jag plockade fram höstjacka och byxor så var byxorna som i våras var på snävare sidan för stora, samma gäller jackan. Så nu har jag några möjligheter. Jag kan välja att köpa en helt ny garderob (hur kul skulle inte det vara) eller så kan jag försöka kämpa mig igenom hösten iaf, kanske låna vid behov, köpa en del för förhoppningsvis kommer jag att vara lite mindre ännu nästa höst och då kommer jag igen att behöva nya höstkläder. 

Mitt andra problem är kanske mer ett etiskt problem. Vad ska jag göra med alla för stora kläder? I veckan hittade jag bl.a. ett par tjocka vinterbyxor som jag använt en eller två gånger förra vintern och som jag gissar är för stora nu. Förslag tas gärna emot :)

Jag behöver nya kläder

Onhan tämä elämäntapamuuton maksanut jonkun verran tähän asti. Proteiinit ja ravintolisät, mielestäni myös ruoka on ollut vähän kalliimpi. En tiedä, olisiko mulla ollut varaa tähän opiskelijana. Taas tilattiin Martinin kanssa kahdesta firmasta vähän kaikkea tähän projektiin, palaan tähän myöhemmin. 

Viimesien viikkojen aikana olen myös joutunut ostamaan uusia vaattaita. Mun farkut kuten olen jo kertonut, ja kaapissa on vielä monta paria joka on hyvässä kunnossa mutta ne ovat vaan aivan liian isoja. Nyt kun on ollut vähän viilempi ilma otin syystakki ja housut esiin. Housut jotka olivat viime keväänä aika tiukat olivat nyt liian suuret. 

Eli nyt en tiedä mitä mun pitäisi tehdä. Ostanko kaikki vaatteet heti vain yritänkö pärjätä edes syksyn ostamalla osan ja ehkä lainaamalla. Luulen nimittäin että voi olla että vaatteet ovat liian isoja ens syksynä taas jos ostan uusia nyt. 

Seuraava ongelma on ehkä enemmän eettinen ongelma. Mitä teen mun vanhoilla isoilla vaatteilla? Tällä viikolla löysin mm talvihousut jotka olen käyttänyt kerran tai kaksi viime talvena ja luulen ainakin että ne ovat liian isoja nyt. Ehdotuksia kiitos!! :) 

Orolig inför kommande 10 veckorna

Efter att ha varit exalterad över de nya anvisningarna så har upprymdheten förvandlats till oro. Efter att ha tillbringat en hel del tid på forumet så konstaterar jag att mina största delen av mina medsystrar aldrig varit överviktiga och vissa t.o.m. önskar mera vikt. Är jag månne i fel grupp trots allt?
Å andra sidan hoppas jag på att om jag och en tjej på 50 kg äter samma mat och tränar lika mycket så borde ju jag iaf förbränna mera och vi kan kanske mötas halvvägs? eller? Oh my!

Eilen olin niin optimistinen kuin sain uudet ohjeet mutta tämä tunne on tänään muuttunut huoleen. Olen tänään ja eilen lukenut paljon Fitfarmin foorumilla ja totesin että suurin osa osallistujista ovat normaalipainosia eikä heillä ole koskaan ollut ongelma painon kanssa. Jotkut jopa toivovat lisäpainoa. Olenko nyt oikessa ryhmässä vai ei?
Toisaalta toivon että jos minä ja 50kg nainen syömme samaa ruokaa ja treenaa yhtä kovaa niin mun pitäisi ehkä polttaa enemmän kaloreita ja ehkä tavatan puolessa välissä?! tai?! eikö?! Oh my!!

Lite In Shape

Jess! Nästa del av mitt projekt startar på måndag. Jag kan knappt vänta! Idag fick vi en del av anvisningarna, resten borde komma imorgon och bra ser det ut hittills. Igen är jag rätt orolig för den enorma mängden kolhydrater men vi får se. Den här gången är ju tanken inte att minska i vikt så mycket utan bygga muskler. Så nu får ni stå ut med en hel del ego-bilder de närmaste 10 veckorna.

Jee! Seuraava osa mun projektista alkaa maanantaina. En malta odottaa!  Tänään sain jo osa ohjeesta, loput lienee tulla huomenna ja tähän asti näyttää hyvältä. Olen vähän huolissaan hiilareista taas. Tällä kerta on ihan valtava määrä! Noh, tällä kerta tavoite on timmi keho eikä vaan painon pudottamista. Eli seuraava 10 viikkoa joudutte kestämään aika paljon ego-kuvia minusta :D

Träning, jobb, träning, träning, jobb

Jag har så småningom landat i Hfors igen och började jobba på Ingå ambulans i början av månaden. Saknaden efter vännerna i norr är stor men som tur finns telefoner och Facebook.

Med två dagar jobb och fyra lediga så har jag nu en hel del extra fritid. Dels använder jag tiden för att jobba extra bl.a. på Barnklinikens jour för att få mera erfarenhet av barnpatienter. Dels använder jag en hel del av tiden till träning; morgonlänk och ett pass på gymmet blir det ofta på lediga dagar. Jag har tillåtit mig själv att äta lite friare och träna när jag känner för det. Resultatet är ett kilo mindre och lite mera synliga muskler! Idag blev jag själv förvånad när jag tittade i spegeln, vilka muskler jag fått, heh...

Som jag skrev om i våras har jag tre projekt på gång för tillfället. Första är träningen och projekt nummer två har nu också börjat ta fart. Projektet innebär en hel del läsande och som tur är så har jag möjlighet att använda tiden på jobbet till projektet. Mellan allt tränande, jobbande och läsande försöker jag också ha tid för mina underbara vänner. Vad skulle livet vara utan er <3

ursäkta frisyren och svetten :D

om att förändra sin kroppsuppfattning

Några centimeter och några kilon. Än är jag inte klar intygar jag mig själv. Normalvikt är målet, sen då? Under SD:n fick vi i uppgift av vår mentala coach att fundera vilka saker som påverkat vår syn på oss själva. Jag minns ännu under någon av de årliga granskningarna, 4 eller 5 års granskning kanske, när läkaren sa till mamma att jag gått upp i vikt för mycket. Jag pratade för en tid sen med mamma om det här tillfället. Mamma kom också ihåg dagen, dagen när hon blev så arg på läkaren när han berättade detta när jag lyssnade. Sen den dagen har jag i tänkt på mig själv som överviktig och tjock.
Sommaren har gått. När jag tittar i spegeln ser jag inte resultaten längre. Som tur finns bilderna. Däremot blev det ett par nya jeans den här veckan, tre nummer mindre än de jag hade på mig. På jobbet fick jag också ta mindre kläder än jag är van med. Jag tvivlade länge när arbetsparet sa att S räcker, jag har ju sällat fått ta så små kläder, men visst, arbetsparet hade rätt och kläderna passade.
Så idag insåg jag, efter en rad olika tillfällen, att det är dags att förändra den bild jag har av mig själv. Men hur gör man det?

Lånat av: http://leslita.blogg.se/2011/january/inbillad-fulhet.html

Muutama sentti ja muutama kilo mutta en ole vielä valmis. Normaalipaino on tavoite, entäs sitten? SD:n aikana saatiin mentaalivaalmentajasta tehtäväksi miettiä mitkä asiat on vaikuttanut meidän kuva itsestämme. Muistan vielä kun kävi vuositarkastuksessa neuvolassa kun lääkäri sanoi että paino on noussut liikaa. Äitikin muistaa tämän päivän. Tämän päivän jälkeen olen ajatellut että olen ylipainoinen ja lihava.
Kesä on mennyt. Kun katson peiliin en enää näe muutoksia. Onneks mulla on kuvat jotka otin. Toisaalta ostin uudet farkut tällä viikolla, ostin kolme numeroa pienempiä kuin ne jotka oli päällä. Töissäkin sain ottaa pienemmät vaatteet kuin mihin olen tottunut. Epäilin kun työpari sanoi etta S-koko riittää. En ole pitkään aikaan käyttänyt näin pieniä vaatteita. Työpari oli oikeassa ja vaatteet sopivat.
Eli tänään huomasin että nyt on aikaa muuttaa kehokuvani. Mutta miten sitä tehdään?