Nu ger t.o.m. jag upp. Jag som så länge jag kan minnas har vägrat långkalsonger endast när termometern nångång krypit ner mot -30 grader har jag starkt övervägt klädesplagget, ja och förstås när man tränar ute när det är kallt men det är en annan historia. Jag tycker det är obekvämt och otrevligt med långkalsonger. Idag fick jag ändå ge upp även om termometern bara visar kring 0 grader. Är det månne åldern som gör det?! Jag väljer ändå att uthärda det extra lagret kläder eftersom jag lärt mig tänka "tänk om...". Tänk om vi får larm ute i skogarna dit vi inte kan ta oss med bil. Tänk om vi blir tvugna att gå flera kilometer innan vi får tag på patienten. Eller tänk om vi kommer till en bilolycka och vi hamnar att jobba ute en tid. Ja, då kommer jag att tacka mig själv att jag gav upp min stolthet och tog på mig långkalsongerna.
Oj vad tråkiga inlägg det blir nu utan bilder men jag har ju faktiskt jobbat på riktigt den här veckan och träffat patienter ;) Föräldrarna är här i Muonio. Endel har jag ju också hunnit träffa dem trots att jag jobbat så det är ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar