Kilpisjärvi-Muonio

Efter att ha fullföljt fjolårets projekt Kronoby-Hfors, 500km på fyra dagar började syster C och  jag ganska snart fundera på vad nästa projekt skulle bli. Målet var att göra en längre dagsutflykt för att få ett nytt dagsrekord. I söndags var det sen dags. Båda konstaterade att vi tränat alltför lite under sommaren men ifjol lärde vi oss att det mesta handlar om ett starkt huvud sen är det bara att trampa ett varv i taget.

Vi laddade upp med en megafrukost innan vi bilade iväg tillsammans med syster L mot Kilpisjärvi och norska gränsen. Utsikten var underbar men vi beslöt oss för att ta minnesbilder och inte stanna för att ta fram kameran för att hålla upp ett någorlunda tempo. Första 25 och 50 gick enligt mig helt okej trots att backarna ibland var riktigt tuffa. Vid 50km tankade vi med lite mellanmål och fortsatte i hård motvind. 75km gick okej men de sista 25km till 100km var riktigt tuffa. Den hårda vinden gjorde att nacken blev stel och jag fick så ont att jag i ett svagt ögonblick funderade på om jag alls skulle fortsätta efter lunchen. Både jag och C var också riktigt hungriga, energin var slut och benen värkte. Vid 100km var det dags för en efterlängtad lunch som syster L fixade och båda förstod att nu var det dags att tanka ordentligt för att orka. Efter mat, värkmedicin för nacken och lite vila kändes benen lätta till 150km. Vi hade lärt oss en läxa och tankade nu igen ordentligt, stretchade snabbt och sen visste vi att det bara var lite på 50km kvar. En del extra pauser blev det på slutet för rumpor, ryggar och nackar värkte men visst var vi stolta när vi svängde in på "vår väg" och visste att vi klarat det. Vi avlutade dagen med mat, stretch och bastu och sen somnade vi nog båda ganska snabbt. 

Resultatet blev alltså 206km (gamla rekordet 147km), aktiv cykeltid ca 9,5 timmar så medelhastigheten blev 22km/h. 

Pumpa pumpa och serva 205km kvar

Enda gången vi stannade för att bara fota

Ett av många mellanmål

Lotta cykla omkull men är lika glad för det, nå nej. En vanlig paus i dikesrenen

Oj vad vi längtade efter mat!

Paus paus och paus

Viime vuoden projektin jälkeen (Kruunupyy-Helsinki, 500km 4 päivässä) rupesimme siskon kanssa miettiä mikä tämän vuoden projekti tulisi olemaan. Tavoite oli pitempi päiväretki niin että saataisiin uusi päiväennätys. Molemmat oli treenannut aivan liian vägän mutta opimme viime vuonna että ei ole vaikeampaa kuin polkea yksi kierros kerrallaan jos pää vain jaksaa. 

Söimme mega-aamiaisen Muoniossa ennenkuin lähdimme autolla sisko L:n kanssa Kilpisjärvelle ja Norjan rajalle. Maisema oli upea mutta päätimme ettemme pysähdy kuvaamista varten. Ensimmäiset 25 ja 50km meni hyvin vaikka mäet välillä oli tosi rankkoja. 50km jälkeen söimme välipalaa ja jatkoimme kovassa vastatuulessa. 75km meni ihan ok mutta sen jälkeen mun niska rupesi särkemään tuulen vuoksi ja oli niin kipeä että ajattelin että joudun luopumaan. Sen lisäksi molemmilla oli niin kovaa nälkä, energia oli niin lopussa ja jalat olivat niin kipeät että huhhu. 100km jälkeen sisko tarjosi meille lounaan ja tiesimme molemmat että nyt kannattaa syödä ja paljon että jaksaa. Söimme, lepäsimme ja otin särkylääkkeen niskaan ja seuraavat 50km oli taas kevyet. Taas pidettiin välipalatauko koska nyt tiesimme kuinka tärkeä ruoka oikeasti on jos haluaa päästä perille asti. Tauon jälkeen tiesimme että oli vain reilu 50km jäljellä. Jouduimme ottaa muutama ylimäärästä taukoa lopussa koska niskat, peput, ja selät särkivät mutta olimme kuitenkin tosi ylpeitä kun pääsimme maaliin. Päivän päätteeksi söimme vielä kerran, venyttelimme ja kävimme saunassa. Sen jälkeen molemmat varmaan nukahti aika nopeasti. 

Tulos oli siis 206km (vanha ennätys 147km) aktiivista polkemisaikaa 9,5t eli keskinopeus 22km/t.

500km på fyra dagar - dag 4

Den sista dagen och de 100km vi hade framför oss kändes lätta på morgonen. Efter några 10km märkte vi att dagen ändå skulle bjuda på sina utmaningar. Musklerna och knoppen var trött. Skavsåren blev bara värre och 100 km kändes som en evighet. Egentligen bjöd inte dagen på nått nytt utan istället gällde det att fokusera på målet och helt enkelt inte ge sig. Pauserna blev ännu flera och medelhastigheten kröp ner till 20km/h. Vi lunchade på en ABC och uppskattade att vi hade ca 50km kvar men det blev nästan 10km längre vilket också tog på. Till sist började vi ändå känna igen oss. Klaukkala susade förbi och vi passerade Vanda gränsen och vi kände oss nästan hemma. En bit efter den efterlängtade Helsingforsgränsen var det dags att dela på oss och cykla den sista biten hem ensam.
Väl hemma hade Martin städat och kockade medan jag duschade. Jag tvingade ut mig på ännu en sista promenad och stretchade envist för att undvika stela muskler på jobbet följande dag. Och visst lönade det sig. Den värsta värken jag hade under resan var första dagen muskelkramper, akillessenorna som värkte och skavsåren. Dagen efter kände jag inte av annat än skavsåren och lite i akillessenorna. Sista dagens saldo blev 105km.

Trötta men stolta

Vi klarade det syster! Jag hade en underbar resa, och vi bevisade att vi kan göra som helst bara vi vill. En vecka efter resan väljer jag att komma ihåg alla trevliga människor som hejade på oss på vägen och känslan av att överraska sig själv.

500km på fyra dagar - dag 3

Den tredje dagen hade vi ställt in oss på att skulle vara de värsta. Och ja.. den var iaf den längsta, den backigaste, den varmaste och den svåraste dagen att hitta vägen. Så jo, tufft var det men vi klarade det!
Hittills hade vi cyklat i muligt väder, lagom varmt för att cykla länge. När vi startade i Ruovesi låg dimman tjock men det kändes ändå varmt i luften. Nu började också huden säga ifrån och skavsår var oundvikliga. Sporttejp fick fungera som första hjälp även om jag inte vet hur mycket det hjälpte. Efter några km lättade dimman och visst var det vackert!
Efter att Lotta dragit de första 10km svängde vi in på väg 337 vilken vi gissade att skulle vara den lugnade vägen av våra två alternativ. Antagligen var den lugnare men vilka backar! Så småningom började barnsången "Uppför en backe" ringa i öronen. Efter 30km såg vi en simstrand och stannade spontant för ett snabbt dopp. Backarna fortsatte och vi fick ta pauser oftare än planerat men vi hade bestämt att vi inte behövde ha bråttom under dagen utan att det viktigaste var att vi kom fram till Hämeenlinna. Den sista vägen mellan väg 338 och Kangasala var svår och vi var båda glada att vi köpt varsin cyklocross, annars hade vi nog aldrig kommit fram den dagen. Den här vägen bjöd också på resans första omkullkörning ;)
I Kangasala stannade vi igen för lunch och glass och njöt en stund av solen innan vi fortsatte den långa vägen till Hämeenlinna. Vägen var rätt stor och var rätt hårt trafikerad stundvis.Vi var glada att de flesta bilister under våra 500km ändå gav rum. 20-tiden kom vi äntligen fram till hotellet och vi njöt av känslan att vara såhär långt. Igen var det samma rutiner som gällde igen för återhämntning innan den sista dagen på resan. 

ett svalkande dopp behövde vi verkligen

Det riktiga slottet fick vi nöja oss med att se på håll, varkedera av oss orkade cykla iväg för att kolla in slottet, det får bli en annan gång

Dagens saldo

500km på fyra dagar - dag 2

Det var skönt att vakna upp i Kuortane. Vi visste att vi hade en tuff dag bakom oss och nu väntade en lugnare med bara 100km. Vi överraskades av den fina betjäningen vi fick på hotellet även om hotellet inte var det allra finaste. Många golfare hejade på oss när vi ställde oss iväg för dagens etapp. För första gången under resan fick jag ta tillbaka det jag sagt om finländare, att vi är sura, buttra och inåtvända. Nej, inte människorna i Kuortane iaf.
Att sätta sig upp på cykeln igen gjorde nog lite ont men efter några km när musklerna var varma igen så började det gå riktigt bra och vi klarade av att hålla hög fart även i uppförsbackarna. Vi fortsatte längs väg 66 genom Alavus och stannade i Virdois (Virrat) för lunch. Under lunchpauserna passade vi på att gå runt lite och stäcka på benen och stretcha. Efter lunchen passade vi på att cykla genom centrum och leta reda på en cykelbutik som säljer nya innerringar eftersom vår första och enda blev använd redan dag 1. Det här var andra gången jag fick ta tillbaka mina fördomar om finländarna. Igen frågade flera av oss vart vi var påväg och varifrån vi kommit och erbjöd sig samtidigt att hjälpa oss med cyklarna.
Vi trampade vidare till Ruovesi där vi sov andra natten. Platsen och naturen runtom var underbar men vi förundrades över att det kändes som ingen hänt på 10-tals år på platsen och att det mesta kändes som det höll på att förfalla. Vi hittade inte ens en restaurang så vi shoppade loss på S-marketen och fixade ihop en trerätters mikromiddag på hotellrummet. 
Visst kändes det i benen att man hade en dag bakom sig redan men 100 km kändes också mycket kortare än 140 dagen innan. Dessutom tankade vi också sportdricka vilket jag tror gjorde stor skillnad.

Vi spanade in "Virtain perinnekylä" efter lunch

...och vi passade på att stretcha

Framme i Ruovesi

Middag på hotellrummet

Dagens rutt blev lite på 100km

500km på fyra dagar - dag 1

Det tog en stund men äntligen har jag fått tid att skriva ner om vår cykeltur Kronoby-Helsingfors. Kvalitén på bilderna är inte så värst bra, kamera fick lätt bli hemma och mobilen fick duga. Vi hade verkligen sragit ner på packning och bara det allra nödvändigaste fick komma med. Vi tvättade bl.a. cykelkläderna varje kväll för att inte behöva ha med så mycket.

Vi startade alltså lagom tidigt i Kronoby en söndag morgon. Vi laddade upp med en ordentlig frukost som pappa fixat åt oss med gröt och ägg, det orkade vi länge på. Cyklarna hade vi gått igenom och fixat dagen innan ändå hade jag en konstig känsla i magen under natten och mitt sjätte sinne visade sig ha rätt. När vi skulle hämta cyklarna på morgonen visade det sig att jag hade fått punktering. Tidigare under morgonen hade mina solglasögon gått sönder, gissa om jag funderade om någon försökte fråga mig om det här verkligen var en bra idé.

Nå, inte mer än 10 min sena hoppade vi upp på cyklarna och trampade iväg längs riksväg 8. Ganska snabbt märkte jag nyttan av att ligga strax bakom Lotta och "vila" medan Lotta drog. Vi svängde av och tog väg 68 och efter 50 km var det dags att stiga av cyklarna första gången. Vi hade siktat på ca 50km pass eftersom vi hade många km kvar framför oss. I Lappajärvi pausade vi vid Kivitippu och åt för att orka vidare till Kuortane. De sista 20 kilometrarna innan nattplatsen var de värsta kilometrarna under hela resan, iaf för mig. Vi hade bara druckit vatten under dagen och lår- och vadmusklerna började krampa. Det gjorde så ont så att jag helst hade velat gråta och det blev pausat med 10km mellanrum ist. 

Väl framme i Kuortane och Kuharata kände jag för första gången att vi verkligen kommer att klara vår utmaning. Vi åt, duchade, stretchade, gick, stretchade igen, och tankade med en hel del vatten och nu också sportdricka. Snart sov vi båda två riktigt gott. 

Första pausen efter 50km, redan 1/10 av resan bakom

Dagens saldo blev ca 143km

Något av det skönaste med att komma fram var att få ta av sig cykelutrustningen och stretcha

Framme i Kuharanta, eller egentligen är vi påväg från hotellet.

Funderingar inför hösten

Några har redan frågat men alla har hittills fått nästn samma tomma svar på frågan vad som händer nu efter bröllopet. Inget speciellt förstås förhållandemässigt, jag och M kommer fortsätta ganska som vanligt den största förändringen är antagligen att jag numera svarar Granö i telefon på jobbet. För övrigt är allt ännu öppet.

Mitt arbetsavtal tar slut sista augusti men det ett nytt finns färdigt bara att skriva under när jag bestämt mig. Vad får mig att vänta, jo jag hoppas ännu in i det sista på ett samtal norrifrån att det ska finnas en plats för mig på ambulansen i Muonio, jag blev och är ännu lite förälskad i platsen. Så, i väntan på det samtalet så drar jag ut på att skriva under det nya avtalet ännu.

Skolan kom jag in till och senast efter nyår blir det barnmorskestudier för min det till så många procent som jag orkar samtidigt som jag jobbar. Jag är ju tvungen att jobba samtidigt som studierna eftersom jag inte för nåt studiestöd den här gången. Men så kan det också hända att jag tar in några kurser redan i höst. Studierna är alltså också öppna tills jag får svar på mejlet till programansvariga.

Flytta ska vi också hinna med, en eller flera gånger. De kommer att renovera vår lägenhet så vi har lämnat in ansökan till andra lägenheter så vi väntar på svar... och väntar...

Däremellan fortsätter det gamla vanliga; cyklingen och resan till Spanien, träning och nu det intresse som kommer att få ta mera rum i vår vardag förhoppningsvis: inredning som intresserar både mig och Martin.

Vår planerade resa

Dag1: Kronoby-Kuortane (ca 140km)
Vi satsar på en längre rutt första dagen eftersom vi gissar att vi har bra med ork då, dessutom kanske t.o.m. cykelsällskap och draghjäp -wohoo-. Det kommer antagligen ändå att kännas skönt att komma igång ordentligt. För oss är nog 140km långt. Vi har bokat rum på Kuharanta. Där hoppas vi få äta god mat och sova gott för att orka med nästa etapp.

Dag2: Kuortane-Ruovesi (ca 100km)
En mellandag och det kommer antagligen att ta en stund innan benen kommer igång ordentligt. 100km borde gå ganska lätt jämfört med dagen innan och dessutom kan iaf jag ganska lätt jämföra det med ett långt träningspass. Vi har bokat rum på hotell Liera och vi hoppas att dagens cykling ska gå bra så att vi hinner ta det lugnt på kvällen, ta hand om musklerna och kanske simma.

Dag3: Ruovesi-Hämeenlinna (ca 150km)
En lång dag och antagligen den tyngsta men många kilometer bakom. Däremot tror vi att cykelvägen borde vara vacker bara vi orkar njuta. En av riskerna här är att tåget går till Hfors härifrån. Vi hoppas ändå att när vi kommit så här långt inte ger upp utan kämpar på eftersom den sista dagen igen är lite kortare.

Dag4. Hämeenlinna-Hfors (ca 110km)
Även om det kommer att vara tungt i benen så tror jag det iaf psykiskt kommer att vara den lättaste dagen för nu vet man att man snart är hemma. Den sista biten är dessutom bekant från träningsrundan så den kommer att vara allra lättast.

Cykelprylar

Snart är det dags, årets utflykt. Jag och syster C kommer alltså att cykla Kronoby-Hfors med start 12.8. Tåget norrut är bokat, hotellnätterna är bokade, cyklarna åkte upp med föräldrarna i veckan.
Endel ny utrustning har det blivit i år förutom cyklarna. Jag fyndade en "regnjacka" på rea, en likadan som på bilden, gul och fin så syns jag på vägen. Dessutom köpte jag en t-skjorta i ett material som torkar snabbt, borde vara ett bra val eftersom vi försöker att packa lätt. Under samma resa hittade jag ett par cykelshorts på rea så nu har jag ett par shorts, ett par trekvart och ett par långa. Alla får inte komma med på resan utan jag har tänkt klara mig med två par.

Cykelskorna, -väska och pulsmätare har jag redan köpt men jag måste komma ihåg att byta batteriet i klockan. Det som ännu ska köpas är en bättre dricksflaska som det faktiskt går att dricka ur och ett par cykelhandskar kan vara bra att ha. Dessutom tror jag det blir ännu en t-skjorta och en långärm, annars borde jag utrustningsmässigt vara klar för resan.

Undvik skador vid cykling

Eftersom våra planer är att cykla många långa sträckor i sommar men även senare så vill man ju hållas fri från skador.

1. Det första man ska tänka på är att köpa rätt storlek på cykeln annars är det omöjligt att kunna trampa rätt och belastningen ökar på fel muskler och risken för skador ökar. Därför blev vi lyckliga och tänkte lite mindre på priset när vi äntligen hittade en cykel i rätt storlek. I tidigare butiker hade vi bara fått höra att de inte gör så små cyklar av cyklocross modell som vi sökte. Hjälp med att hitta rätt storlek får man i cykelbutikerna.

2. Ett av de vanligaste problemen hos cyklister är ryggsmärtor. Forskning har visat att genom att vinkla sadeln lite framåt så kan man minska ryggsmärtor. Hos de 40 försökspersonerna så minskade smärtorna hos 75 %. Forskarna menar att vikeln mellan bäcken och ryggslut är för liten hos de som får ryggont av cykling. Du kan också behöva sänka eller höja styret för att få en bättre körställning. Avståndet mellan styre och sadel kan också vara fel. I en bra cykelbutik får man hjälp med att ställa in cykeln rätt.

3. Körställningen är viktig för att orka cykla långa sträckor. Det vanligaste felet nybörjare gör är att dra upp axlarna mot öronen eller att dra armbågarna mot kroppen krampaktigt. För mig fungerar det bäst att ibland lyfta och sänka axlarna några gånger, då känner man vilka muskler som spänns i onödan och kan slappna av lättare. Det samma gäller armbågarna, "flaxa" några gånger med armbågarna för att känna efter att de är lösa.

4. Får du ont i knäna kan det hända att sadeln är för hög eller för låg. Rätt inställd ska knät fortfarande vara aningen böjt när du sitter på sadeln och pedalen är i lägsta läge.

5. Ifall du i viklat sadeln framåt som i nummer 2 och armar och händer blir sjuka eller börjar domna är vinkeln för stor och du är tvungen att hålla emot dig med händerna, vikla sadeln tillbaka i vågrätt läge eller vinkla den lite mindre framåt.

Sommarens projekt

Sommarens projekt är alltså att ta oss (jag och syster C) sträckan Hfors-Kronoby eller tvärtom. Resan borde bli ca 500km och planen är att ta resan i ganska lugn takt och dela upp sträckan i fyra delar. På det sättet borde dagsetapperna bli ca 100 + 100 + 150 + 150km med övernattning i Tavastehus, Tammerfors, Seinäjoki och sen hemma i Kronoby. Så, just nu borde vi alltså ligga i hårdträning. Själv känner jag att jag ligger rejält efter med ynka 200km, bröllopsplaneringen gör definitivt sitt. När jag måste välja mellan bröllop och är jag ganska ofta tvungen att välja bröllopet. Nå, snart har jag igen lite ledigt och hoppas hinna med några kilometer till. Syster C verkar ha det bättre ställt med träningen hittills :)

100 första kilometrarna

Cykelt har blivit testad några gånger. Igår åkte jag iväg på en dryg 50km tur och kunde inte annat än njuta. Visst kräver cykeln lite små justeringar ännu men efter 100km till så är det dags för första servicen. Även om jag igår tog en ny tur vilket betydde en hel del stopp för att kolla kartan och en hel del konstiga vägval och U-svängar så ökade medelhastigheten från fjolåret med 4km/h. Så om planen i sommar är att cykla de 600 kilometrarna till Kronoby och målet är 8 timmar cykling/dag så betyder det 32km längre varje dag än med den gamla cykeln. Sen hoppas jag på att medelhastigheten ännu ska öka lite i takt med träning och att rutten blir lite mer bekant, dessutom tror jag att antalet övergångsställen och trafikljus minskar.
Det fina med att cykla den här tiden på året är att man får njuta av allt det underbara naturen har att bjuda på. Längsmed cykelvägen känner man doften av spirea, syren och liljekonvaljer. Häggen kan man ännu ibland känna doften av men de flesta har redan blommat ut. Dessutom är äppelträden alldeles vita av blommor, underbart! Naturen är full av färger och dofter.

Stolt cykelägare



En Merida cyclo cross 3-D blev det


Det blev en ny cykel idag när jag och syster L shoppade. Vi testade två olika cyklar och den störska skillnaden var färgeN. Vi insåg ganska snabbt att vi inte hade så många valmöjliheter eftersom vi båda är rätt korta, det är inte många tillverkare som gör cyclocrosser i storlek 48.
Det första vi förvånades över när vi testade cyklarna var hur otroligt lätta de var jämfört med våra gamla klumpiga cyklar. Det kändes lite som att sväva fram när man cyklade och t.o.m. uppförsbacken gick otroligt lätt. Vi var ändå riktigt nöjda när vi klev ut ur butiken och hade gjort vårt köp. Nu väntar vi med spänning till nästa vecka när vi får hämta hem våra inköp :)

Vardag

Vardagen  här på frälsarevägen har återigen lagt sig. Vardag betyder jobb, bröllopsplanering och träning. Inget nytt så därför har det varit tyst på bloggen. Jag kände ändå att det var dags att byta ut den vintriga layouten till något somrigare.

Jobbmässigt har jag lärt mig massor, trivs på jouren men saknar friheten man har i ambulans så planerna är att göra något åt saken till hösten. Endera blir det jobb byte eller studier på Arcada men en förändring behöver jag. Jobbet på jouren känns för enformigt för att jag ska trivas till 100 %.

Bröllopsplanerna går framåt i snabb takt. Ännu har vi ingen stress, vi ar varandra, ring och präst och hindersprövningen är gjord så gifta blir vi även om vi inte hinner vika alla servetter klart. Mera om bröllopsförberedelserna kan man läsa om vi vår bröllopsblogg som finns länkad uppe på bloggen.

Träningsmässigt har det varit lite trögt under våren men genast när jag haft möjlighet har jag tagit mig till gymmet för att träna. Cykeln står ännu i förrådet men jakten på en ny har redan börjat. Efter helgen är jag kanske ägare till en ny :) Målet är alltså Hfors-Kronoby eller tvärtom i sommar. Jag har bokat ledigt från jobbet och syster L har samtidigt ledigt så det borde iaf vara genomförbart. Nu är det bara träning, träning och träning som saknas.

Maratonspinning

Jag och L deltog ju på maratonspinning i lördags. Tufft var det, speciellt när vi insåg att de ändrat på konceptet från ifjol och inte körde tre 45 min pass med paus emellan utan 2,5 timmar spinning i sträck. Det här gjorde att medelpulsen blev förvånansvärt hög eftersom den inte hann sjunka emellan dessutom blev det en tuff slutspurt den sista halvtimmen vilket höjde pulsen ännu mera.
Skönt var det iaf efteråt och varken L eller jag hade ont efter spinningen. När jag deltog ifjol gjorde jag antagligen det felet att jag sovit för lite innan, ätit för dåligt och fyllde inte på med salt för jag mådde riktigt dåligt efteråt ifjol. I år gjorde jag förbättring, sov en hel natt, åt ordentligt med morgonmål och lite rågbröd innan själva träningen. Dessutom testade jag att fylla på med salt under sista tredjedelen av träningen. Nästan 2000 förbrända kalorier blev det, medelpulsen var 180 och maxpuls 209 alltså ganska nära min maxpuls på 213.
Nästa mål blir att få ta fram cykeln i vår och så småningom köpa en ny cykel till sommaren.

Det går trögt

Här blir det sällan uppdaterat mera. För tillfället saknar jag helt enkelt inspiration och jag känner inte att jag har så mycket att dela med mig. För tillfället består mitt liv av jobb och endel träning. Däremellan är det bröllop som gäller. Vem orkar läsa sånt?

När jag nu ändå är pågång kan jag berätta att det "hårdtränas" för maratonspinningen i början av mars. Målet i år är ju Hfors-Kronoby så jag och syster C har siktat in oss på att ta några maratonspinning-pass under våren innan snön smält och vi får börja cykla ute. Idag blev det alltså igen ett spinningpass och formen kändes bra, igen börjar jag få in bra teknik efter en paus under hösten. Efter spinningen blev det mag och ryggträning vilket passar bra till spinningen eftersom du behöver starka mag och ryggmuskler för att orka hålla höften på plats och trampa effektivt.

Dessutom blev det diskuterat med en vän om olika typer av cyklar eftersom jag absolut kommer att behöva en ny cykel i vår. Så småningom är det dags att börja leta..

Spinning minskar migränanfall

På Göteborgs universitet har man nu  kommit fram till att spinning är effektivare än läkemedel mot migrän. Så iväg och spinna bara, antar dock att spinningen fungerar förebyggande och inte lindrande som läkemedel kan när anfallet ligger på, så vänta inte på anfallet utan börja spinna i tid. Jag försökte leta efter en ursprunglig text men hittade bara en massa tidningsnotiser. Bl.a. här.  

Så var man igång med träningen igen

Ååh vad skönt det är att igen få träna på Elixia. Jag har haft kortet på paus under sommaren vilket har varit perfekt men nu när vädret är så osäkert njuter jag ett par veckor av den ledda träningen. I söndags blev det ett pass Power eller Body pump som det kallas i resten av världen, Elixia gillar ju att ha sina egna namn på timmarna. Svettigt värre och jag har ännu idag riktigt ont i övre kroppen. I måndags ett spinningpass och idag spinning och shape. Kände mig lite euforisk när jag satte mig upp på spinningcykeln i söndags. Så kul! Så skönt! Bra musik, bra program, bra träning hur ska jag klara mig utan spinningen i höst? Tror det blir backträning istället tills snön kommer, undrar när den kommer?

Lärde mig dessutom lite nytt på söndagens spinning. Jag har alltid funderat hur man ska ställa sadeln i horisontellt läge för att få den bra... Nå så här rekommenderade Marika som drog passet: är du kort (under 165) så ska sadeln vara längst fram, är du medel (165-175) ska den vara ungefär i mitten och är du lång (över 175) så ska den vara längst bak. Så sånt, då har man iaf nåt att utgå från.

Och sen passade jag på att kolla in en lite duktigare cyklare/spinnare. Kollade in hans körstil och teknik lite, så lärde jag mig också att proffscyklisterna håller knäna lite innanfår tålinjen istället för strax över som vi blir lärda. Så det är alltså ok att ha knäna strax över eller lite innanför men absolut inte utanför eftersom det kan skada knäna.

Hangö i bilder

För att spara på lite vikt valde jag att intnbe ta med kameran utan nöja mig med telefonen, något som jag kanske lite ångrar idag men å andra sidan hade vi nog inte haft tid att stanna och fota iaf...

Cyklarna packade och klara för avfärd

Vi tog tåget till Kyrkslätt för att slippa stadscyklingen, första pausen tog vi på tågstationen ;)

ABC erbjöd fina toaletter, andra pausen

Tredje pausen i Ingå, vatten såklart, salta nötter för att få lite salt och smoothie för mera energi

Att cykla i par kan vi definitivt rekommendera, roligare så och dessutom någon som peppar när det går tungt, syster C

Nej vi hade inte tid att stanna för att fota skylten som hälsade oss välkomna till Hangö

Ingen lyx direkt men vi behövde inte mera för att kunna sova.  

Väskorna packade för söndagens cykling

Ute på terassen såg det fint ut

Villa Garbo, helt ok men ingen lyx, hemtrevligt morgonmål bjöds vi också på

Cykelsystrar, nöjda att vi klarat målet för sommaren

Lite turistande innan vi åkte hem, Hangö var vackert och somrigt tyckte vi

Något av det godasta jag någonsin ätit. Restaurang Pirate kan varmt rekommenderas!

Hangöresan

I lördags var det alltså dags för sommarens stora happening för syster C och mig. Målet var att cykla 110 km från Kyrkslätt till Hangö längs Kungsvägen. Eftersom jag nu är på jobbet kommer bilderna lite senare. På grund av mitt nattjobb natten innan kom vi iväg senare än vi planerade vilket straffade sig i slutändan. Vädret var perfekt, ca 20 grader och sol och bara lite vind. Första 20 km gick över förväntningarna och vi fick upp hoppet på att det skulle gå hur bra som helst. Vi hade hög fart och benen kändes lätta. De följande 20 kilometrarna var väldigt backiga vilket gjorde att farten sänktes och vi började bli trötta. När vi så småningom nådde Ekenäs och bara hade 44 km kvar var underlaget bra så farten höjdes igen men de kilometrar vi hade i bagaget gjorde att de blev lite flera korta pauser.

Framme i Hangö checkade vi in på Villa Garbo, tog en välförtjänt dusch, stretchade och gav oss ut på stan för att äta något innan natten. Pizzan var den godaste jag ätit på länge. Innan natten stretchade vi ännu och sov sen gott.

Det vi lärde oss av resan var:

• även om det går bra i början gäller det att hålla tillbaka och spara på krafterna så att man orkar hela vägen
• välj vägar med bra underlag om det går
• mellanmålen är viktiga men borde varieras för att inte tröttna och för att få i sig lite olika typer av energi
• starta turen tidigare och avsluta tidigare och ett mål mat även under dagen är inte fel om man vill fortsätta cykla följande dag
• ha några olika cykelbyxor så att inte sömmarna nöter på samma ställen ifall man cyklar flera dagar i rad
• Kombinationen med snabb stretch, dusch, snabb stretch, promenad, mat, promenad, stretch och sömn fungerade perfekt! Dessutom cyklade vi runt i Hangö följande dag vilket också gjorde gott, ingen av oss hade ont i musklerna efteråt. 
• När man tidsplanerar borde man också räkna in pauserna, det var den största missen i vår tidsplanering vilket gjorde att vi blev sena och de som ägde Villa Garbo sura.

...motgångar

Ja, allt ska ju inte vara enkelt. Lite motgångar har iaf jag haft hittills inför Hangöresan.

• Hade för en tid sedan bestämt tillsammans med L att det skulle bli den här helgen. Hade ett par jobbiga veckor planerade på jobbet och önskade byta ett par skift. I misstag blev det bytt till nattskift natten till lördagen. Så på lördag morgon blir det att skynda sig hem för att sova ett par timmar innan vi ger oss av.  Inget som stoppar mig.
• När jag cyklade hem från jobbet i söndags gick växeln sönder och jag fick cykla hem i ettan, wohoo! Som tur var fick händiga jag byggt växeln, vet inte hur men bra blev det, hoppas vi, så att den inte går sönder på väg mot Hangö :)
• Kartan vi skulle låna från bibban reserverade jag igår och skulle bara hämta den. Där fick jag veta att den karta jag reserverat var försvunnen. Trött som jag var efter allt spring bestämde jag mig för att hitta kartan. Letade igenom bibbans kartavdelning och hittade till min glädje rätt karta och en som jag tyckte var lite bättre t.o.m. så lånade den också.