Vatten, film och lemonad

Uuh, vaknar så småningom upp efter 20 timmar dvala. Fick åka hem från jobbet igår pga av magsjuka, inge kul. Superdieten fick bytas ut mot en diet på vatten och lemonad, nåt annat var det inte ens tanke på att få ner.
Nu känns det ändå som konditionen är påväg uppåt igen men det är nog en modifierad superdiet som gäller idag och träningen får nog vänta till imorgon tror jag. Imorgon hoppas jag också på att klara av att åka till jobbet igen.

Sommaren i Lappland

Många har frågat varför jag valt att tillbringa sommaren här i norr. Man har fokuserat på myggorna och kölden mm. Myggorna kan jag inte säga så mycket om än eftersom de inte stört mig alls ännu. Men visst har jag förberett mig med antihistaminer och myggmedel. Så får vi hoppas på en dålig myggsommar.
Temperaturen är det inte heller något fel på. Dels tror jag inte jag någonsin varit så här brunbränd så här tidigt på sommaren tidigare, dels har vi hittills faktiskt haft varmare än i övriga Finland och dels har jag möjlighet att njuta av solen här mera än på mitt tidigare jobb, man får ju vara ute på arbetstid. :)
Jag njuter också av midnattssolen här. Härligt när man kan ligga ute och sola ännu efter 18 på kvällarna. Som igår när jag kom från hfors passade jag på att lägga mig på stranden en stund innan träningen. Härligt!

Idag däremot effektiverar jag superdieetti och ligger hemma i magsjuka, uäk! hoppas bli frisk snart så att jag kan fortsätta träna.

Tillbaka i norr

Runt nyår fick jag ett spännande erbjudande om att komma tillbaka till Lappland för att jobba. Den här gången var det ambulansen i grannkommunen Kittilä som gällde. Efter en hel del funderande beslöt jag mig för att åka iväg ännu en gång. Planen var att stanna till sista april men ganska snart kände jag att jag behövde mera tid och vi skrev ett nytt avtal till slutet av sommaren.
Att åka iväg är igen något av det bästa jag gjort. Jag har fått träffa underbara människor, utvecklas enormt yrkesmässigt och framför allt har jag haft tid att planera framtiden. Allt tänkande resulterade i mitt första projekt som jag redan presenterat här på bloggen. De två andra projekten får vänta en tid ännu, det ena av dem har jag bestämt att bara dela med Martin ännu och om ett år blir det kanske aktuellt att dela med alla andra.

Såhär har jag tillbringat många jobbdagar redan i vår, en av de positiva sidorna med mitt yrke.

Att säga adjö

Snart är det dags för den jobbigare delen av veckan i Hfors. Ikväll/imorgon bitti måste jag säga hejdå till Martin. Våra adjön brukar ofta innehålla några tårar för min del. (När vi diskuterade efternamn inför bröllopet föreslog Martin att jag skulle ta namnet Anna Itkupilli-Granö.) Förra gången när jag åkte iväg sa Martin nåt riktigt fint (vilket resulterade i ännu fler tårar förstås). Han sa att vårt Hejdå inte är för evigt utan bara för några veckor. (Sen rings vi ju förstås också varje dag.) Så nu tänker jag på det rätt ofta när vi lever på skilda orter. Vårt adjö var inte ett sista adjö utan bara för en stund.

Adjön är alltid väldigt känsloladdade. Förutom en aning sorg så känner jag samtidigt glädje. Tänk att jag är välsignad med en man som delar samma värderingar som jag. Vi kom rätt tidigt överens att vårt förhållande inte ska få vara ett hinder för var och ens drömmar. Det här passar förstås inte alla och kan i vissas ögon verka märkligt. Men vad gör det, vi e vi och vi är lyckliga så här.

Visst är vi vackra älskling <3

Toppendag!

Aah, vilken dag! Inledde min lediga dag med att vakna tidigt och traska iväg till Gumtäkts utomhusbassäng. Där plaskade jag på med andra morgonsimmare en timme för att sen njuta av min frukost: kvark med jordgubbar (m.m.) i solen. Underbart! 

På eftermiddagen träffade jag dessutom Meilahti bestis Teukka som förgyllde min dag ännu mera. Timade in så att det passade med mitt mellanmål: nötter, jordgubbar och proteinbar, ute på gräset. Härligt!

Avslutade ännu den här toppen dagen med ett träningspass som fick musklerna att skrika och svetten att rinna med Jutta Gustafsberg. 

Två dagar med projektet ligger bakom och är hittills riktigt nöjd. Mat får jag äta nästan hur mycket som helst. Jag känner mig pigg och på gott humör. Jejj! 

Ajaj, förbjudet att fota var det vid utebassängen, kriminella jag...

Projekt ett inleds idag!

Våren har gjort mig gott. I mitten av februari beslöt jag lämna en stressig arbetsplats för att åka tillbaka till Lappland för att jobba på ambulans igen. Mera om det senare. Våren har gett mig tid att tänka, bröllopet var en stor målsättning för mig och oss. Under våren har jag haft tid och framförallt motivation att planera framtiden och under maj klarnade två stora projekt för mig personligen och ett som jag och Martin tillsammans funderat över, nej inte barn och ja, det projektet är också den mest oklara.

Projekt ett börjar idag måndag 3.6.2013. Projektet inleds med FitFarms "Superdieetti". Första delmålet är 6 veckor stenhård koll på mat och träning. Jag hoppas på att kunna följa anvisningarna till punkt och pricka i 6 veckor. Ingen glass, inget godis och ingen cider på terassen under de här veckorna.
Med mig på delmålet har jag Martin som följer samma matråd men tränar sitt eget program och Lena som på samma sätt som mig tänkt följa programmet fullt ut. Skönt att ha två fina människor med mig som hjälper till när det känns jobbigt och som jag får glädja mig tillsammans med när det går bra.
För att kunna följa med utvecklingen har jag nu vägt mig, mätt centimetrar och fotat. För att lyckas under min första dag förberedde jag all mat under söndagen, kockade, vägde och satte i små burkar för att kunna ta med mig till jobbet.
Det stora målet ligger nog längre fram än de här 6 veckorna men är en bra start. Vad det slutliga målet är vet jag ännu inte riktigt. Förhoppningsvis är det här bara en början på ett längre projekt där resultatet är jag kommer att må bättre och leva längre ;). För att göra det hela mer konkret så börjar jag med de här sex veckorna så får vi se vad det gett för resultat och vad nästa delmål blir.

Project-Under Construction

Nya tag

Efter många om och men har jag bestämt mig för att blogga igen. Bloggen fick en paus efter bröllopet. Jag visste inte vad jag ville dela och varför jag skulle dela mitt liv med andra än mina underbara vänner och min familj.
Endel har hänt under året. Jag har rest endel. Jag återvände till Lappland för att jobba och jag har en studieplats på barnmorskelinjen som jag ännu inte vet var jag ska göra med. Vi flyttade i december så därför tyckte jag det var dags att byta bloggens namn eftersom vi inte längre bor på Frälsarevägen.
Bloggens nya namn tror jag beskriver en del av mig. Jag vill ofta gå min egen väg, även om andras kanske är lättare. Jag är inte heller rädd för att göra det utan tycker det är mycket roligare än att följa strömmen. Det här tycker vissa är riktigt störande, det tycker inte jag. Jag hoppas däremot att jag nångång ska kunna motivera någon att gå sin egen väg och inte fatta besluten på basen av vad andra tycker utan lyssna till sitt eget inre.

En bakom-kulisserna-bild från bröllopet i somras som får stå för att välja sin egen väg.