Lycklig

Idag är jag lycklig, det har varit en bra dag

• vårdnivåtenten gick hyfsat bra som det känns nu iaf, bara att vänta på resultat
• min handledare var sjuk så jag hade den bästa handledaren, vi hade så kul och jag lärde mig MASSOR
• pelastajat som är på praktik på jouren var också riktigt trevliga
• jag lärde känna en annan studerande på jouren som tydligen börjat i måndags, vi hade samma hemväg och mycket liknande bakgrund och framtidsplaner, jag blev så glad av att prata med henne

En målstolpe i livet

Skönt, vårdnivåtenten är skriven. Nu kan jag inte göra mera åt den saken på en stund. Har inte tänkt läsa för en eventuell omtent heller innan jag får veta resultaten. Det kändes ändå helt ok, kanske kanske kommer jag igenom.
Idag på morgonen hade jag lite samma känsla som inför studentskrivningarna. Allt det vi lärt oss de senaste fyra åren ska nu skrivas ner på papper. Bara jag får tenten godkänd är jag ännu ett stort steg närmare att bli klar sjukskötare/förstavårdare.
Det här betyder att jag "bara" har examensarbete, praktik och den praktiska vårdnivåtenten kvar innan jag är klar med utbildningen. Praktiska vårdnivåtenten är sent i vår nångång, nu far jag iväg på praktiken och nå småningom ska jag också ta itu med examensarbetet igen.

Framtidsplaner

Syster L i Muonio och jag har flera gånger diskuterat en Paris-resa. Paris har alltid varit en stad jag vill besöka, dels för att jag läst franska i några år, dels för kulturen. M har inte varit så intresserad eftersom han redan varit i Paris. Syster L tycker om att resa med med tre barn, äldsta 5 år så är det lite svårt. I julas la hon fram ett förslag att vi två skulle åka en förlängd helg till Paris. Visst, tyckte jag men inga större planer än så blev det den gången. I förra veckan pratade jag med L och frågade om vi inte kan ha som mål att åka till Paris i höst. Det är alltid lättare att åka iväg om man har ett mål än att bestämma sig för att åka "nästa vecka". Så, plan nr 1: Paris-resa med syster i höst.
Tyvärr hittar jag ingen bild av syster L, istället kan du kika in på hennes blogg.

Vandringssällkap?

Ifjol höstas pratade la svärmor fram sitt mål att vandra Karhunkierros (80km) inkommande höst. När jag var yngre gick jag pieni karhunkierros och efter det har jag alltid fascinerats av att gå den riktiga. Jag trivs ute i naturen och att vandra gör att jag känner mig fri, inga måsten annat än att ta sig framåt och tankarna får flyga, underbart! Så jag och M bestämde oss för att vandra Karhunkierros i höst (utan svärmor), plan 2.

Ditt och datt

De senaste dagarna har jag varit ledig från praktiken. Tanken var att jag skulle läsa, läsa och läsa på vårdnivåtenten som är på onsdag. Riktigt så blev det inte. Onsdag-fredag gick konstigt nog till att återställa dygnsrytmen. Jag brukar inte ha problem med detta men nu blev det så, sov dåligt på nätterna och blev tvungen att sova en timme mitt på dagen. Det som återställde allt var spinningen på fredagskvällen, toppen!
Lördag var M och jag och hälsade på syster och V i Klövskog. En skön kväll hade vi med bastu och LCHF mat. Det blev tacopaj med sallad och till efterrätt chokladmousse. Syster L kände sig stolt när hon klarade av att göra moussen utan pulver, duktigt L!
Igår och idag har jag läst massor, fast inte tillräckligt känner jag. Nu börjar de flesta större grupperna som återupplivning, andnöd, bröstsmärta etc vara under kontroll. Ett kort samtal med vännen S gjorde att jag kände lite mindre stress över tenten. "Kom ihåg ABCDE och att Gud är med". Aah! Vilken lättnad, konstigt att man jämt ska göra det så svårt.

Det här är boken jag försökt bli vän med de senaste fyra åren, på onsdag gäller det.

Hemmadag med kärlek

Idag bestämde vi oss för att ha en skön hemmadag tillsammans jag och M. Efter fyra nattskift känns det som vi inte träffats och pratat alls den senaste tiden. Efter några timmars sömn väckte M mig och jag år en underbar LCHF frukost med turkisk joghurt, surskorpa med riktigt smör, ost, skinka och gurka, mums. Jag trodde 3 timmar sömn skulle räcka efter nattskiftet nu när jag igen försöker svänga dygnsrytmen men nej. Efter frukosten blev det en timmes sömn igen, promenad och prat.
Till middag gjorde vi lövbiff med ugnsgrönsaker och Bearnaisesås. Mums, allt avnjöts förstås med en flaska vin, oj vad jag trivs med den här dieten. Två veckor har vi testat och kilon och centimetrar har igen försvunnit.
Vi pratade mycket om framtiden, speciellt dagen D och hur vi vill ha den. Datum och plats hann vi också fundera på.
Nu blir det några dagar ledigt från praktiken och ist ska jag läsa på vårdnivåtent. Jag hoppas verkligen att jag kommer igenom den på första försöket för det finns inte tid att läsa mera senare i vår.

Nattjobb

Andra natten av fyra är snart över, bara 1,5h kvar. Jag känner mig förvånansvärt pigg fastän vi haft det ganska lugnt här. Oftast på nattskift brukar jag vara som tröttast den andra natten där mellan kl 3-5 men nej inte idag. Men som vanligt när jag sätter mig på bussen så kommer det inte att ta många minuter innan jag somnat. Som tur är har jag inte missat min hållplats en enda gång hittills, hoppas jag klarar mig idag också.
Jag kan med glädje meddela att jag fått sommarjobb. Allt gick mycket snabbt, jag hade tänkt tillbringa sommaren i Norge eller nån annan fin plats men när jag fick erbjudandet på barnklinikens jour, där jag trivts riktigt bra så kunde jag inte tacka nej. Jag har nu jobb till sista augusti, sen får vi se vad som händer, om jag fortsätter där eller om jag söker mig vidare.

Arg som en varg

Usch å blä. Jag måste säga att jag sällan stör mig på småsaker. Jag är rätt blåögd och tror gott om de flesta men inte just nu. Idag har jag tillbringat eftermiddagen på jouren vid Mejlans, en dröm-praktikplats. Bara min handledare skulle... skärpa till sig?!
Hon råkar ha just precis den humorn som jag helt enkelt inte klarar av. Hon skämtar på andras bekostnad, både på min och på andra medarbetares, tröttsamt tycker jag och fräckt. Vissa medarbetare drar sig undan från henne när hon rör sig, lite som en Tyrannosaurus Rex. Kanske jag igen är blåögd men jag anser att även på en jour är det viktigt att ha patienten i centrum, att vi är där för dem men nej. Min handledare är lite som Dr House, hatar när patienter pratar. Listan kan göras lång
Usch usch usch.. Nu, bort med alla dåliga tankar, omstart och imorgon ledig dag. Handledaren i fråga träffar jag först om en vecka så jag tror och hoppas att min ilska hinner lägga sig tills det. Imorgon är det som sagt ledig dag och på torsdag frisör innan praktiken! Wohoo