Året var 2011

Jag hittade ett gammalt inlägg från januari i år där jag skrev ner mina planer och tankar för året. Den största förändringen skulle vara kosten, den nya bokstavskombinationen LCHF skulle testas ett par månader och månader blev snart ett helt år. Det har gått lite i perioder, ibland har jag varit mera noga, ibland mindre men hittills har jag varit nöjd och har mått bra. 7kg lättare blev jag, målet uppnåddes inte men å andra sidan har jag inte heller bråttom. Jag är piggare och orkar träna mera bra så.

Det andra som skulle ske under året var att jag skulle bli klar första vårdare och det blev jag i juni i år som planerat. Våren var tuff men jag och några andra kurskamrater klarade det iaf, duktiga vi.

Norge-resan blev istället en Muonio-resa och jag är riktigt nöjd med hur det blev.

Jag är nöjd med året som gått och de mål jag uppnått under året. Jag är för tillfället lycklig och nöjd med livet och jag ser fram emot år 2012 med spänning.

Två dygn kvar

Nu är det bara två dygn kvar på jobb här i Muonio. Eftersom det verkar finnas ett överflöd av fritid här på jobbet tänkte jag summera min tid här.

September kändes helt ok. Jag var förvånad över hur fort tiden gick och snart skulle jag ju få åka hem igen. Jag levde halva mitt liv här och halva jag var fortfarande i Hfors. Det tog en tid innan jag lärde mig rytmen här. Ingen stress ingen brådska, jag kunde inte förstå hur man kunde leva så lugnt här.

I oktober åkte jag första gången hem. Resan gav mig styrka och ork att fortsätta kämpa vidare. Så småningom började arbetskompisarna också kännas bekantare och jag började trivas bättre på jobbet. Ännu längtade jag ändå hem. Jag hade svårt att njuta av fritiden för här fanns ju inget att göra ändå.

November var det allra tuffaste månaden. Många tårar fälldes och många suckar hördes. Dagarna räknades fram och tillbaka, dividerades och vändes och vreds för att få tiden att gå fortare. Halvvägs in i månaden började jag istället fundera på om det kanske fanns en större mening med att jag kommit hit, hade någon haft ett finger med i spelet? Jag kände att det här var min plats just nu och började istället se möjligheter med min tid här. I slutet av månaden blev det en andra resa hem.

December har gått alltför fort. Jag trivs här alldeles för bra och har svårt att skiljas från alla vänner här. Jag har fått vänner för livet och jag trivs på jobbet. Att inte längre fara på jobb för att få pengar utan för att jag trivs känns oerhört befriande. Ännu har jag två dygn kvar på jobbet. Två tunga dygn som innebär många tunga farväl och antagligen några tårar ännu. Jag har växt som människa här och jag har utvecklats yrkesmässigt och jag är på alla sätt nöjd med tiden här.

Midnatt råder tyst det är på bloggen

Här har varit tyst ett tag på bloggen. Orsaken är min lediga vecka. Det har varit Luciafirande, jag har inhandlat renkött, julstädande, födelsedagsfirande och utekväll med vännerna. På detta har det varit en hel del grubblande och funderade. Vad vill jag i framtiden, var är viktigt i livet och sånt. Nu fortsätter jobbet, sista arbetsveckan ligger framför mig, eller det är mer än en vecka, 9 dagar närmare bestämt. Just nu njuter jag av "sista..." av allt. Idag var det sista labbdagen, imorgon sista avdelningsdagen, torsdag sista polidagen och sen börjar jag joura dygnet runt igen.

Träningen har gått bra under hela hösten tycker jag även om jag inte delat varje träningstillfälle här. En hel del spinning har det blivit, på detta lite muskelstyrka, ingen skidning blev det tyvärr men kanske jag får ta och resa hit i vår och skida en vecka. Vi får se, sen var det ju också Spanienresan och bröllop som ligger på under våren så det kan hända att det blir svårt att ännu få en ledig vecka för att komma hit.

En tråkig händelse i grannkommunen med en av kollegerna fick oss alla idag att tänka på att njuta av livets små goda stunder.

Aurinko ei nouse

Oj nej! hur ska jag klara mig nu?! Kollade in väderprognosen i Muonio för helgen och en mening "pisti silmiin" och det var "aurinko ei nouse". Inte för att jag saknat solen idag, inte heller den senaste veckan, men när såg jag solen sist? när försvann den? Visst har jag märkt att solen bara varit uppe en rikigt kort tid men när försvann den helt? Det är som att minnas sista kramen eller pussen av M, första gången jag for iväg norrut fick jag lite panik av att inte minnas "sista gången". Jag får förgylla bloggen med lite sommarsol iaf så att jag inte glömmer bort.

Luciadagen

13 december är en alldeles speciell dag tycker jag. Det är nu den riktiga julkänslan brukar infinna sig i samband med Lucia firandet. Här firade vi också Lucia tillsammans med barnen. Tyvärr har ju Muonio ingen egen Lucia som vi kan gå och titta på. Lussekatter bakade jag igår så att Lucian fick gå och dela ut till grannarna.

S och A lussade för oss

Idag passade jag också på att fixa naglarna. Snygga blev de. Jag har ju annars så torra och hemska naglar så just nu njuter jag av att för ens en stund känna mig lite kvinnlig :)

Snygga naglar får mig att må SÅ mycket bättre. En fjäril gör mig sällskap på ringfingrarna. 

I

Ledig vecka

En sista ledig vecka har jag innan det blir att flytta söderut igen. Veckan är fylld med program och mera lär det bli men å andra sidan hoppas jag få ut så mycket av den sista tiden här som möjligt ännu.

Idag ska det bakas lussebullar och tränas med L. Imorgon är det Lucia, får se hur dagen påverkas av det, dessutom har jag bokat tid för att fixa mina naglar till tisdagen. Man måste ju lite förbereda sig för att kunna återvända till civilisationen och när folket här säger att mina naglar ser hemska ut är det verkligen dags. På lördag är fyller S och M år, så det leder säkert till lite extra program. Här emellan hoppas jag få ordning på mina grejer så att jag ens har en liten aning om hur jag ska få med mig allt härifrån. Dessutom ska jag hämta renkött nån dag. Och ja, sen är det jul snart också så lite ska vi väl förbereda inför julen om vi hinner gissar jag. Julfest förstås och får se, kanske ett besök till Levi och simma med barnen. Ja, och ett besök till Kåtan om jag hinner, ska se. Och så hoppas jag hinna skida och åka snöskoter, för det är ju så kul!

Jag har en känsla av att den här veckan kommer att gå alldeles för fort.

Svenskfinland växer

Vad tycker ni om en sån här karta? I helgen utvidgades Svenskfinland med en kommun, numera behöver vi finlandssvenskar inte lägre hålla oss till kusten. Språkfrågan diskuterades ivrigt i helgen och vi (läs jag) beslöt enhälligt att Muonio numera är en svenskspråkig kommun.