...är när man ger ALLT, gör sitt BÄSTA och ändå inte räcker till och något går fel. Speciellt när människorna runt mig är nya och inte känner mig än. Då känns som alla tror att man är lat och inte bryr sig. Då blir jag ledsen för jag VET att jag alltid gör mitt bästa och är ansvarsfull.
Som tur är var det fina arbetskolleger idag på jobbet. Tackar dem alla. Jag fick höra många uppmuntrande ord och en blev t.o.m. på övertid för min skull. Läkaren konstaterade samma som mig, "alla är vi bara människor". Synd att det nu antagligen dröjer innan jag igen jobbar där, hade ju velat avsluta på ett lite bättre sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar