Usch vilken dag. Blivit utskälld av patient och anhöriga och hotad att jag blir utan jobb (knappas händer det och jaa, jag är ju ändå bara inhoppare så utan jobb blir jag ändå, har ju bara avtalat till fredagen). Mitt i all stress kommer ruuhkahoitaja och erbjuder sig hjälp, snällt. Jag berättar vad jag behöver hjälp med, vänder ryggen till och så är hon borta. Läkarna har faktiskt hållit sig nöjda idag trots all stress.
Som jag alltid gör håller jag masken, ler, ber om ursäkt och tackar när det passar, tills jag far hem igen. Jag missar förstås bussen med ett par minuter, nästa far om en halvtimme. Så jag söker alternativ på mobilen, missar även följande alternativ, springer till en annan hållplats ser att bussen kommer men det är rött vid övergångsstället och bilar kommer från alla håll. Som tur är väntar bussen på mig, vad glad man kan bli, tills busschaffören kläcker ur sig: du är en minut för sen. Jag ler, tackar för att han väntade på mig och konstaterar att jo, jag är nog en hel minut för sen.
Väl hemma letar jag arbete i Norge, planerar hur jag ska komma undan och inte behöva jobba här i hfors så massor innan vi flyttar vidare, vill flytta till en plats där människorna är glada och förstående. Undrar var den platsen finns, inte här iaf.
2 kommentarer:
Men ush, låter som en riktigt jobbig dag! Men de e bara att ta nya tag och tänka på de bra stunderna du haft & de som ännu kommer i ditt yrke... :)
Så sant så, Tack Malin, ibland behövs lite peppning :)
Skicka en kommentar