Hoi-oi-oi. Många har kommenterat min tid här i Muonio med "oj, vad du kommer att lära dig mycket finska". Och jo, visst har jag lärt mig massor men den här veckan har jag börjat känna samma hat mot språket som jag kände nångång i lågstadiet. Usch usch, det är ju inget vackert språk nej. Detta har resulterat i att jag nu under ett par dagar har satt min hjärna på off när arbetskamraterna pratar finska och orden blir bara ett bakgrundssvammel. Nej, för att jag ska kunna stanna på den här platsen borde jag:
1. Få hit M och alla vänner
2. Lära Muonioborna flytande svenska
Det jag ändå är förvånad över är att det här finns en såpass positiv inställning till språket, inte alls som i söder. Här vill man gärna lära sig svenska och betjänar sina kunder med den svenska man kan, toppen och tio plus! Bara en medarbetare fick ärligt höra att nej, öva lite mera på svenskan eller låt bli att prata. Ett ord kan kan iaf, "Sjutton!" även om jag försökt förklara att vi nog är få finlandssvenskar som använder uttrycket.
Att jag stängt av lyssnandet har resulterat i att vännerna här funderar om allt är okej och vad som hänt. Allt är bra men nej, nu orkar jag inte lyssna och förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar