500km på fyra dagar - dag 4

Den sista dagen och de 100km vi hade framför oss kändes lätta på morgonen. Efter några 10km märkte vi att dagen ändå skulle bjuda på sina utmaningar. Musklerna och knoppen var trött. Skavsåren blev bara värre och 100 km kändes som en evighet. Egentligen bjöd inte dagen på nått nytt utan istället gällde det att fokusera på målet och helt enkelt inte ge sig. Pauserna blev ännu flera och medelhastigheten kröp ner till 20km/h. Vi lunchade på en ABC och uppskattade att vi hade ca 50km kvar men det blev nästan 10km längre vilket också tog på. Till sist började vi ändå känna igen oss. Klaukkala susade förbi och vi passerade Vanda gränsen och vi kände oss nästan hemma. En bit efter den efterlängtade Helsingforsgränsen var det dags att dela på oss och cykla den sista biten hem ensam.
Väl hemma hade Martin städat och kockade medan jag duschade. Jag tvingade ut mig på ännu en sista promenad och stretchade envist för att undvika stela muskler på jobbet följande dag. Och visst lönade det sig. Den värsta värken jag hade under resan var första dagen muskelkramper, akillessenorna som värkte och skavsåren. Dagen efter kände jag inte av annat än skavsåren och lite i akillessenorna. Sista dagens saldo blev 105km.

Trötta men stolta

Vi klarade det syster! Jag hade en underbar resa, och vi bevisade att vi kan göra som helst bara vi vill. En vecka efter resan väljer jag att komma ihåg alla trevliga människor som hejade på oss på vägen och känslan av att överraska sig själv.

500km på fyra dagar - dag 3

Den tredje dagen hade vi ställt in oss på att skulle vara de värsta. Och ja.. den var iaf den längsta, den backigaste, den varmaste och den svåraste dagen att hitta vägen. Så jo, tufft var det men vi klarade det!
Hittills hade vi cyklat i muligt väder, lagom varmt för att cykla länge. När vi startade i Ruovesi låg dimman tjock men det kändes ändå varmt i luften. Nu började också huden säga ifrån och skavsår var oundvikliga. Sporttejp fick fungera som första hjälp även om jag inte vet hur mycket det hjälpte. Efter några km lättade dimman och visst var det vackert!
Efter att Lotta dragit de första 10km svängde vi in på väg 337 vilken vi gissade att skulle vara den lugnade vägen av våra två alternativ. Antagligen var den lugnare men vilka backar! Så småningom började barnsången "Uppför en backe" ringa i öronen. Efter 30km såg vi en simstrand och stannade spontant för ett snabbt dopp. Backarna fortsatte och vi fick ta pauser oftare än planerat men vi hade bestämt att vi inte behövde ha bråttom under dagen utan att det viktigaste var att vi kom fram till Hämeenlinna. Den sista vägen mellan väg 338 och Kangasala var svår och vi var båda glada att vi köpt varsin cyklocross, annars hade vi nog aldrig kommit fram den dagen. Den här vägen bjöd också på resans första omkullkörning ;)
I Kangasala stannade vi igen för lunch och glass och njöt en stund av solen innan vi fortsatte den långa vägen till Hämeenlinna. Vägen var rätt stor och var rätt hårt trafikerad stundvis.Vi var glada att de flesta bilister under våra 500km ändå gav rum. 20-tiden kom vi äntligen fram till hotellet och vi njöt av känslan att vara såhär långt. Igen var det samma rutiner som gällde igen för återhämntning innan den sista dagen på resan. 

ett svalkande dopp behövde vi verkligen

Det riktiga slottet fick vi nöja oss med att se på håll, varkedera av oss orkade cykla iväg för att kolla in slottet, det får bli en annan gång

Dagens saldo

500km på fyra dagar - dag 2

Det var skönt att vakna upp i Kuortane. Vi visste att vi hade en tuff dag bakom oss och nu väntade en lugnare med bara 100km. Vi överraskades av den fina betjäningen vi fick på hotellet även om hotellet inte var det allra finaste. Många golfare hejade på oss när vi ställde oss iväg för dagens etapp. För första gången under resan fick jag ta tillbaka det jag sagt om finländare, att vi är sura, buttra och inåtvända. Nej, inte människorna i Kuortane iaf.
Att sätta sig upp på cykeln igen gjorde nog lite ont men efter några km när musklerna var varma igen så började det gå riktigt bra och vi klarade av att hålla hög fart även i uppförsbackarna. Vi fortsatte längs väg 66 genom Alavus och stannade i Virdois (Virrat) för lunch. Under lunchpauserna passade vi på att gå runt lite och stäcka på benen och stretcha. Efter lunchen passade vi på att cykla genom centrum och leta reda på en cykelbutik som säljer nya innerringar eftersom vår första och enda blev använd redan dag 1. Det här var andra gången jag fick ta tillbaka mina fördomar om finländarna. Igen frågade flera av oss vart vi var påväg och varifrån vi kommit och erbjöd sig samtidigt att hjälpa oss med cyklarna.
Vi trampade vidare till Ruovesi där vi sov andra natten. Platsen och naturen runtom var underbar men vi förundrades över att det kändes som ingen hänt på 10-tals år på platsen och att det mesta kändes som det höll på att förfalla. Vi hittade inte ens en restaurang så vi shoppade loss på S-marketen och fixade ihop en trerätters mikromiddag på hotellrummet. 
Visst kändes det i benen att man hade en dag bakom sig redan men 100 km kändes också mycket kortare än 140 dagen innan. Dessutom tankade vi också sportdricka vilket jag tror gjorde stor skillnad.

Vi spanade in "Virtain perinnekylä" efter lunch

...och vi passade på att stretcha

Framme i Ruovesi

Middag på hotellrummet

Dagens rutt blev lite på 100km

500km på fyra dagar - dag 1

Det tog en stund men äntligen har jag fått tid att skriva ner om vår cykeltur Kronoby-Helsingfors. Kvalitén på bilderna är inte så värst bra, kamera fick lätt bli hemma och mobilen fick duga. Vi hade verkligen sragit ner på packning och bara det allra nödvändigaste fick komma med. Vi tvättade bl.a. cykelkläderna varje kväll för att inte behöva ha med så mycket.

Vi startade alltså lagom tidigt i Kronoby en söndag morgon. Vi laddade upp med en ordentlig frukost som pappa fixat åt oss med gröt och ägg, det orkade vi länge på. Cyklarna hade vi gått igenom och fixat dagen innan ändå hade jag en konstig känsla i magen under natten och mitt sjätte sinne visade sig ha rätt. När vi skulle hämta cyklarna på morgonen visade det sig att jag hade fått punktering. Tidigare under morgonen hade mina solglasögon gått sönder, gissa om jag funderade om någon försökte fråga mig om det här verkligen var en bra idé.

Nå, inte mer än 10 min sena hoppade vi upp på cyklarna och trampade iväg längs riksväg 8. Ganska snabbt märkte jag nyttan av att ligga strax bakom Lotta och "vila" medan Lotta drog. Vi svängde av och tog väg 68 och efter 50 km var det dags att stiga av cyklarna första gången. Vi hade siktat på ca 50km pass eftersom vi hade många km kvar framför oss. I Lappajärvi pausade vi vid Kivitippu och åt för att orka vidare till Kuortane. De sista 20 kilometrarna innan nattplatsen var de värsta kilometrarna under hela resan, iaf för mig. Vi hade bara druckit vatten under dagen och lår- och vadmusklerna började krampa. Det gjorde så ont så att jag helst hade velat gråta och det blev pausat med 10km mellanrum ist. 

Väl framme i Kuortane och Kuharata kände jag för första gången att vi verkligen kommer att klara vår utmaning. Vi åt, duchade, stretchade, gick, stretchade igen, och tankade med en hel del vatten och nu också sportdricka. Snart sov vi båda två riktigt gott. 

Första pausen efter 50km, redan 1/10 av resan bakom

Dagens saldo blev ca 143km

Något av det skönaste med att komma fram var att få ta av sig cykelutrustningen och stretcha

Framme i Kuharanta, eller egentligen är vi påväg från hotellet.

En månad som gift

Idag har en månad redan gått sen vi stod vid altaret. Det känns som sommaren rusar iväg och snart får vi börja ta fram filtarna, ljusen och de stora te-kopparna för att börja njuta av hösten. Men nej, inte än, lite sommar har vi nog kvar. Under månaden som gått har jag ofta tänkt på hur lyckligt lottad jag är som får ha Martin vid min sida. Han lyssnar och är min vän, kramar om mig när jag behöver styrka och gläds tillsammans med mig. Han får mig att lägga märke till mina brister och hjälper mig att bli en bättre människa.

Just nu är det bröllopsresa och inredning som gäller. Vi har ännu inte kunnat bestämma oss vart det bär av på resa och samtidigt är vi på jakt efter nya köksstolar. De som varit på besök nångång förstår varför...

Funderingar inför hösten

Några har redan frågat men alla har hittills fått nästn samma tomma svar på frågan vad som händer nu efter bröllopet. Inget speciellt förstås förhållandemässigt, jag och M kommer fortsätta ganska som vanligt den största förändringen är antagligen att jag numera svarar Granö i telefon på jobbet. För övrigt är allt ännu öppet.

Mitt arbetsavtal tar slut sista augusti men det ett nytt finns färdigt bara att skriva under när jag bestämt mig. Vad får mig att vänta, jo jag hoppas ännu in i det sista på ett samtal norrifrån att det ska finnas en plats för mig på ambulansen i Muonio, jag blev och är ännu lite förälskad i platsen. Så, i väntan på det samtalet så drar jag ut på att skriva under det nya avtalet ännu.

Skolan kom jag in till och senast efter nyår blir det barnmorskestudier för min det till så många procent som jag orkar samtidigt som jag jobbar. Jag är ju tvungen att jobba samtidigt som studierna eftersom jag inte för nåt studiestöd den här gången. Men så kan det också hända att jag tar in några kurser redan i höst. Studierna är alltså också öppna tills jag får svar på mejlet till programansvariga.

Flytta ska vi också hinna med, en eller flera gånger. De kommer att renovera vår lägenhet så vi har lämnat in ansökan till andra lägenheter så vi väntar på svar... och väntar...

Däremellan fortsätter det gamla vanliga; cyklingen och resan till Spanien, träning och nu det intresse som kommer att få ta mera rum i vår vardag förhoppningsvis: inredning som intresserar både mig och Martin.

Vår planerade resa

Dag1: Kronoby-Kuortane (ca 140km)
Vi satsar på en längre rutt första dagen eftersom vi gissar att vi har bra med ork då, dessutom kanske t.o.m. cykelsällskap och draghjäp -wohoo-. Det kommer antagligen ändå att kännas skönt att komma igång ordentligt. För oss är nog 140km långt. Vi har bokat rum på Kuharanta. Där hoppas vi få äta god mat och sova gott för att orka med nästa etapp.

Dag2: Kuortane-Ruovesi (ca 100km)
En mellandag och det kommer antagligen att ta en stund innan benen kommer igång ordentligt. 100km borde gå ganska lätt jämfört med dagen innan och dessutom kan iaf jag ganska lätt jämföra det med ett långt träningspass. Vi har bokat rum på hotell Liera och vi hoppas att dagens cykling ska gå bra så att vi hinner ta det lugnt på kvällen, ta hand om musklerna och kanske simma.

Dag3: Ruovesi-Hämeenlinna (ca 150km)
En lång dag och antagligen den tyngsta men många kilometer bakom. Däremot tror vi att cykelvägen borde vara vacker bara vi orkar njuta. En av riskerna här är att tåget går till Hfors härifrån. Vi hoppas ändå att när vi kommit så här långt inte ger upp utan kämpar på eftersom den sista dagen igen är lite kortare.

Dag4. Hämeenlinna-Hfors (ca 110km)
Även om det kommer att vara tungt i benen så tror jag det iaf psykiskt kommer att vara den lättaste dagen för nu vet man att man snart är hemma. Den sista biten är dessutom bekant från träningsrundan så den kommer att vara allra lättast.

Cykelprylar

Snart är det dags, årets utflykt. Jag och syster C kommer alltså att cykla Kronoby-Hfors med start 12.8. Tåget norrut är bokat, hotellnätterna är bokade, cyklarna åkte upp med föräldrarna i veckan.
Endel ny utrustning har det blivit i år förutom cyklarna. Jag fyndade en "regnjacka" på rea, en likadan som på bilden, gul och fin så syns jag på vägen. Dessutom köpte jag en t-skjorta i ett material som torkar snabbt, borde vara ett bra val eftersom vi försöker att packa lätt. Under samma resa hittade jag ett par cykelshorts på rea så nu har jag ett par shorts, ett par trekvart och ett par långa. Alla får inte komma med på resan utan jag har tänkt klara mig med två par.

Cykelskorna, -väska och pulsmätare har jag redan köpt men jag måste komma ihåg att byta batteriet i klockan. Det som ännu ska köpas är en bättre dricksflaska som det faktiskt går att dricka ur och ett par cykelhandskar kan vara bra att ha. Dessutom tror jag det blir ännu en t-skjorta och en långärm, annars borde jag utrustningsmässigt vara klar för resan.

Grattis världens bästa pappa!

Idag fyller pappa år. Hipp hipp hurra! Världens bästa pappa, jag lever ännu i tron att pappa fixar allt, iaf verkar ingenting omöjligt för pappa och det gillar jag med honom. Han har alltid uppmuntrat oss att följa våra drömmar och det är jag glad för. Finaste pappa. 

Finaste pappa till höger. Foto: Timo Pyykönen

Bröllopsfoton

Igår satt jag hela dagen och fixade bröllopsbilder. Det finns ju så många snygga, vi är verkligen nöjda att vi fick fotografen till bröllopspresent av mina systrar för allt ser ju så mycket snyggare ut när en riktig fotograf tagit bilderna och dessutom var det skönt att någon fotade helheten så behövde inte heller någon av gästerna stressa med att jobba som fotograf. Däremot hade vi också många duktiga fotograferande gäster så endel bilder har de här gästerna lyckats få mycket bättre än fotografen Timo. Tackkort, tavlor och ett bröllopsalbum ska det bli. Albumet hade man ju kunnat göra enkelt och beställa hem ett färdigt men eftersom jag tycker om att pyssla ska jag försöka fixa ihop ett eget, orginellt album. Lite mera bilder av Timo Pyykönen kommer här, snart ska vi också publicera webgalleriet bara vi får bytt ut endel foton.

Bröllopsresa

För tillfället funderar vi mycket kring bröllopsresan. Ännu är ingenting bokat, främst eftersom vi inte ännu riktigt kunnat bestämma oss. Vissa saker är ändå viktiga för oss när det gäller resan.

1. Sol - behöver man säga annat, hav, strand och sol, där trivs vi allra bäst
2. Två veckor - är länden på den tänkta resan, lägre är svårt med jobb, kortare hinner man knappt hinna lugna ner sig och börja njuta innan det är dags att börja fundera på hemresan.
3. Något att göra - dykarcertifikat, kultur, spännande platser, historia, att bara ligga i solen två veckor är inte heller vi så platsen ska definitivt också ha annat att erbjuda.
4. Lyx - nja, fullständig lyx behöver vi inte men en viss standard ska nog hotellet ha, det är ju ändå bröllopsresa.
5. Annorlunda - helst en annan världsdel vill vi resa till
6. Överrens - beslutet gör vi tillsammans förstås
7. Budget - sätter ju vissa gränser

För tillfället har vi några förslag vi funderar på bl.a. Mexiko, Dominikanska republiken, Vietnam, Kuba och Kenia. Vi funderar vidare... 

Bilder är från Fritidsresor