Min egen väg: 500km på fyra dagar

Det var skönt att vakna upp i Kuortane. Vi visste att vi hade en tuff dag bakom oss och nu väntade en lugnare med bara 100km. Vi överraskades av den fina betjäningen vi fick på hotellet även om hotellet inte var det allra finaste. Många golfare hejade på oss när vi ställde oss iväg för dagens etapp. För första gången under resan fick jag ta tillbaka det jag sagt om finländare, att vi är sura, buttra och inåtvända. Nej, inte människorna i Kuortane iaf.
Att sätta sig upp på cykeln igen gjorde nog lite ont men efter några km när musklerna var varma igen så började det gå riktigt bra och vi klarade av att hålla hög fart även i uppförsbackarna. Vi fortsatte längs väg 66 genom Alavus och stannade i Virdois (Virrat) för lunch. Under lunchpauserna passade vi på att gå runt lite och stäcka på benen och stretcha. Efter lunchen passade vi på att cykla genom centrum och leta reda på en cykelbutik som säljer nya innerringar eftersom vår första och enda blev använd redan dag 1. Det här var andra gången jag fick ta tillbaka mina fördomar om finländarna. Igen frågade flera av oss vart vi var påväg och varifrån vi kommit och erbjöd sig samtidigt att hjälpa oss med cyklarna.
Vi trampade vidare till Ruovesi där vi sov andra natten. Platsen och naturen runtom var underbar men vi förundrades över att det kändes som ingen hänt på 10-tals år på platsen och att det mesta kändes som det höll på att förfalla. Vi hittade inte ens en restaurang så vi shoppade loss på S-marketen och fixade ihop en trerätters mikromiddag på hotellrummet.
Visst kändes det i benen att man hade en dag bakom sig redan men 100 km kändes också mycket kortare än 140 dagen innan. Dessutom tankade vi också sportdricka vilket jag tror gjorde stor skillnad.