Resultat från vecka 3

Nu är jag halvvägs i första delen av projektet. Lite besviken är jag kanske över att det inte syns bättre resultat på vågen. Ännu en vecka står det still där. Däremot har nån centimeter försvunnit här och där. Ett STORT plus är magmusklerna som igen syns efter att ha varit bortgömda ett år ungefär.

Känner mig rätt självcentrerad under det här projektet. Många bilder blir tagna för att dokumentera och ofta står jag framför spegeln och letar resultat. Nåh, ett stort mål är ändå att jag under projektets gång ska få må bra både fysiskt och psykiskt och det gör jag. Jag är nöjd med mig själv och de resultat jag uppnår.

Nån kommenterade och frågade om det inte är lite sjukt att väga maten innan jag äter och inte äta nåt utöver planen. Nej, det tycker inte jag. Jag behöver nån som säger åt mig var jag ska äta. Att äta "ditåt" fungerar inte för mig för jag höftar alltför ofta och alltför mycket isf. Säger nån åt mig att äta 100g kött, 200g grönskaker osv så gör jag det. Det fungerar för mig. På jobbet däremot är jag tvungen att äta ungefär eftersom gränsen för mig går vid att ta med mig matvågen till jobbet. Har ändå försökt underlätta det hela med att göra endel mat färdigt och dela upp i portioner.

3 veckor bakom, 3 veckor kvar. Sällan men ibland har jag börjat känna att det skulle vara gott med nåt sött. Varma sommardagar som denna är det nog glass jag saknar mest. Som tur är äter jag ändå så ofta så jag hinner sällan bli hungrig.

Själv tycker jag lite magmuskler på kvinnor ÄR snyggt, inga mega fitnessmuskler men lite. En liten bit kvar har jag till den här magen men...
Bilden är lånad från shape.com

FiSScFjäll

FiSSc:en ordnade läger för spejarscouterna i Muonio den här veckan. Igår besökte jag lägret och trots myggona och det kyliga vädret verkade alla nöjda med lägret. Kunde inte annat än njuta när jag steg ut ur bilen och möttes av ett välbekant sorl från lägret, skratt, klirr från trangiorna och skogslukten blandad med rök.
Längtar lite efter scouttiden, lägren, hajkerna etc. Planen är att nångång återuppta intresset på riktigt när vi nångång flyttar tillbaka. Men tills dess passar jag på att scouta på egen hand.

Fram med lägerbålshumöret!

Eftersom jag ändå var nära Pallas körde jag därvia. Överraskas ännu över de underbara färgerna som man möts av

Grattis syster!

Idag fyller fina syster år. Min fina syster som jag grälat med en hel del som liten men numera räknas hon som min vän och mitt stöd. Vi har många fina minnen tillsammans men ett speciellt är nog vår cykelresa Kronoby-Helsingfors förra sommaren. Vilket fint team vi var som hejade på varandra även om man själv var ganska trött ibland. Speciellt bra minns jag den tredje dagen. Efter de första 10km svängde vi in på den väg vi bestämt oss för att ta till Tavastehus. Oj vad många backar det blev men vi klarade det. Ja, å simturen samma dag, den var guld värd.

Allt gott önskar jag dig! Vi ses i augusti, då bär det av på nya äventyr igen ;)

Resultat från vecka 2

Ännu en vecka är förbi, 4 veckor kvar. Veckan började bra. Jag hann träna och jag åt enligt rekommendationerna. Helgen betydde lite utmaning eftersom vi firade syster Lottas 30 år. Jag ger mig ändå godkänt för helgen eftersom jag höll mig till dieten men plussade på med alkohol. Jag gissar att det är helgen som syns på vågen just nu eftersom förändringen var noll den här veckan. Ett par centimetrar runt magen har ändå försvunnit och nu börjar magmusklerna synas igen, jippii! Nu fortsätter dieten med en lite lättare vecka utan desto större extran. Midsommaren i helgen tror jag att går riktigt bra eftersom jag jobbar fredag-söndag. Bra så.

Förresten, lägg märke till bloggens nya adress! 

Maailman parhaat työkaverit

Kirjoitan kerran poikkeuksellisesti suomeksi. (Huh, jännitän enemmän kuin kirjallinen suomenkielen tehtävä koulussa)

Syy tähän on että, haluan kehua mun työkavereita. Olen niin ylpeä siitä että saan olla osa tästä tiimistä. Ennen kaikkea niillä on ammattitaitoa mutta tällä kertaa haluan erityisesti kehua jotain muuta. He ovat niin ihania ihmisiä! Uskon vahvasti että he ovat maailman parhaita. 

Kun ajoin Muoniosta Rovaniemelle tänään ajattelin miten olisi tulevaisuudessa mahdollista olla töissä Kittilässä ja samalla hoitaa parisuhdetta Helsingissä. Totesin vähän ajan päästä että sehän onnistuu jo! Olen ollut 4kk Lapissa ja olen käynyt Martinin luona jo monta kertaa vaikka sitä ei ”rytmin” mukaan olisi mahdollista. Myös tällä hetkellä istun junassa matkalla Helsinkiin viettämään mun rakas siskon syntymäpäivää.

Aina jos on ollut joku ongelmaa, niin tiedän keneltä voi kysyä, työkavereilta. Auto on korjattu (muutama kertaa), passi on saatu Kittilästä Helsinkiin, työvuoroja on vaihdettu jne.

Ajattelin myös, miten voin kiittää näitä ihmisiä. Haluaisin antaa heille ”vuoden työporukka palkinnon”. Onko sellainen olemassa? Jos ei ole niin perustan sellaisen ja annan sen heti mun kollegoille. Tulee jo ikävää heitä kun ajattelen syksyä. En halua lähteä pois täältä.

"Vuoden työporukka pokaali"

Morgonstund har...

Jag har börjat få bättre morgonrutiner den senaste tiden. Jag vaknar, klär på mig träningskläderna, dricker lite vatten och så bär det ut på den första träningsrundan för dagen. Det här gäller förstås lediga dagar. När jag far på jobb ringer klockan ändå 6 så då får träningen vänta till senare. Igår var det riktigt kallt ute så jag fick ta på mig långkalsongerna för att klara av cykelturen. Pigg och vågen var jag iaf efteråt.
Efter en timmes träning kurrar det redan i magen. Igår testade jag att göra en smoothie av alla ingredienser till frukosten (inte omega3:n då förstås). Smoothien av kvarg, Valios saftsoppa, blåbär, sojalesitin och vetekli blev helt klar min nya favorit, enkel att göra och jättegott! Socker saknar den inte alls eftersom saftsoppan är rätt söt i sig.


Smoothien matchade cykeltröjan ;)

Mellanrapport av projektet

Min superdiet har nu pågått 9 dagar. Hade ju gärna granskat redan i måndags med pga jobb så hade jag inte tillgång till varken våg eller måttband så jag har fått hålla mig och vänta med spänning på resultaten. Första veckan har gått bra. Jag har hållits mätt och dessutom orkat träna. Den största utmaningen för mig trodde jag skulle vara godis och glass varma sommardagar men det har inte varit nåt problem alls. Jag märker att jag istället njuter varje gång jag klarar av att säga nej till nåt som inte passar. Jag hann med nästan alla träningspass. Ett muskelpass uteblev pga. magsjukan men det kunde jag ju ingenting åt.

Resultaten från vecka 1:
Vikt: -2,3kg
Bröst: -2cm
Midja: -5cm
Höft: -3cm

Riktigt nöjd är jag med resultaten hittills, den här låten är min motiovationslåt den här veckan :)

Årets första dopp

Ledig dag men trots det har det varit full rulle. Morgon träning för att sen hämta bilen från Rovaniemi. Sparade 160km och sov på jobbet så behövde jag bara köra Kittilä-Rovaniemi-Muonio som blir ca 370km, bedövande. Nu har jag iaf en fungerande bil, jippii!
Trots att solen varit framme idag har det varit rätt kyligt pga vinden. Trotsade ändå vädret och körde ett muskelpass ute. Varvade ner i strandbastun och passade på att ta årets första dopp. Betyget blev: ISKALLT! Avslutade kvällen med att grilla gott, vem har sagt att dietande är tråkigt? Grillade grönsaker och biff, mums! 

Tuff muskelträning men ute går allt lite lättare

Varför var fingret tvunget att vara i vägen?!

Vatten, film och lemonad

Uuh, vaknar så småningom upp efter 20 timmar dvala. Fick åka hem från jobbet igår pga av magsjuka, inge kul. Superdieten fick bytas ut mot en diet på vatten och lemonad, nåt annat var det inte ens tanke på att få ner.
Nu känns det ändå som konditionen är påväg uppåt igen men det är nog en modifierad superdiet som gäller idag och träningen får nog vänta till imorgon tror jag. Imorgon hoppas jag också på att klara av att åka till jobbet igen.

Sommaren i Lappland

Många har frågat varför jag valt att tillbringa sommaren här i norr. Man har fokuserat på myggorna och kölden mm. Myggorna kan jag inte säga så mycket om än eftersom de inte stört mig alls ännu. Men visst har jag förberett mig med antihistaminer och myggmedel. Så får vi hoppas på en dålig myggsommar.
Temperaturen är det inte heller något fel på. Dels tror jag inte jag någonsin varit så här brunbränd så här tidigt på sommaren tidigare, dels har vi hittills faktiskt haft varmare än i övriga Finland och dels har jag möjlighet att njuta av solen här mera än på mitt tidigare jobb, man får ju vara ute på arbetstid. :)
Jag njuter också av midnattssolen här. Härligt när man kan ligga ute och sola ännu efter 18 på kvällarna. Som igår när jag kom från hfors passade jag på att lägga mig på stranden en stund innan träningen. Härligt!

Idag däremot effektiverar jag superdieetti och ligger hemma i magsjuka, uäk! hoppas bli frisk snart så att jag kan fortsätta träna.

Tillbaka i norr

Runt nyår fick jag ett spännande erbjudande om att komma tillbaka till Lappland för att jobba. Den här gången var det ambulansen i grannkommunen Kittilä som gällde. Efter en hel del funderande beslöt jag mig för att åka iväg ännu en gång. Planen var att stanna till sista april men ganska snart kände jag att jag behövde mera tid och vi skrev ett nytt avtal till slutet av sommaren.
Att åka iväg är igen något av det bästa jag gjort. Jag har fått träffa underbara människor, utvecklas enormt yrkesmässigt och framför allt har jag haft tid att planera framtiden. Allt tänkande resulterade i mitt första projekt som jag redan presenterat här på bloggen. De två andra projekten får vänta en tid ännu, det ena av dem har jag bestämt att bara dela med Martin ännu och om ett år blir det kanske aktuellt att dela med alla andra.

Såhär har jag tillbringat många jobbdagar redan i vår, en av de positiva sidorna med mitt yrke.

Att säga adjö

Snart är det dags för den jobbigare delen av veckan i Hfors. Ikväll/imorgon bitti måste jag säga hejdå till Martin. Våra adjön brukar ofta innehålla några tårar för min del. (När vi diskuterade efternamn inför bröllopet föreslog Martin att jag skulle ta namnet Anna Itkupilli-Granö.) Förra gången när jag åkte iväg sa Martin nåt riktigt fint (vilket resulterade i ännu fler tårar förstås). Han sa att vårt Hejdå inte är för evigt utan bara för några veckor. (Sen rings vi ju förstås också varje dag.) Så nu tänker jag på det rätt ofta när vi lever på skilda orter. Vårt adjö var inte ett sista adjö utan bara för en stund.

Adjön är alltid väldigt känsloladdade. Förutom en aning sorg så känner jag samtidigt glädje. Tänk att jag är välsignad med en man som delar samma värderingar som jag. Vi kom rätt tidigt överens att vårt förhållande inte ska få vara ett hinder för var och ens drömmar. Det här passar förstås inte alla och kan i vissas ögon verka märkligt. Men vad gör det, vi e vi och vi är lyckliga så här.

Visst är vi vackra älskling <3

Toppendag!

Aah, vilken dag! Inledde min lediga dag med att vakna tidigt och traska iväg till Gumtäkts utomhusbassäng. Där plaskade jag på med andra morgonsimmare en timme för att sen njuta av min frukost: kvark med jordgubbar (m.m.) i solen. Underbart! 

På eftermiddagen träffade jag dessutom Meilahti bestis Teukka som förgyllde min dag ännu mera. Timade in så att det passade med mitt mellanmål: nötter, jordgubbar och proteinbar, ute på gräset. Härligt!

Avslutade ännu den här toppen dagen med ett träningspass som fick musklerna att skrika och svetten att rinna med Jutta Gustafsberg. 

Två dagar med projektet ligger bakom och är hittills riktigt nöjd. Mat får jag äta nästan hur mycket som helst. Jag känner mig pigg och på gott humör. Jejj! 

Ajaj, förbjudet att fota var det vid utebassängen, kriminella jag...

Projekt ett inleds idag!

Våren har gjort mig gott. I mitten av februari beslöt jag lämna en stressig arbetsplats för att åka tillbaka till Lappland för att jobba på ambulans igen. Mera om det senare. Våren har gett mig tid att tänka, bröllopet var en stor målsättning för mig och oss. Under våren har jag haft tid och framförallt motivation att planera framtiden och under maj klarnade två stora projekt för mig personligen och ett som jag och Martin tillsammans funderat över, nej inte barn och ja, det projektet är också den mest oklara.

Projekt ett börjar idag måndag 3.6.2013. Projektet inleds med FitFarms "Superdieetti". Första delmålet är 6 veckor stenhård koll på mat och träning. Jag hoppas på att kunna följa anvisningarna till punkt och pricka i 6 veckor. Ingen glass, inget godis och ingen cider på terassen under de här veckorna.
Med mig på delmålet har jag Martin som följer samma matråd men tränar sitt eget program och Lena som på samma sätt som mig tänkt följa programmet fullt ut. Skönt att ha två fina människor med mig som hjälper till när det känns jobbigt och som jag får glädja mig tillsammans med när det går bra.
För att kunna följa med utvecklingen har jag nu vägt mig, mätt centimetrar och fotat. För att lyckas under min första dag förberedde jag all mat under söndagen, kockade, vägde och satte i små burkar för att kunna ta med mig till jobbet.
Det stora målet ligger nog längre fram än de här 6 veckorna men är en bra start. Vad det slutliga målet är vet jag ännu inte riktigt. Förhoppningsvis är det här bara en början på ett längre projekt där resultatet är jag kommer att må bättre och leva längre ;). För att göra det hela mer konkret så börjar jag med de här sex veckorna så får vi se vad det gett för resultat och vad nästa delmål blir.

Project-Under Construction

Nya tag

Efter många om och men har jag bestämt mig för att blogga igen. Bloggen fick en paus efter bröllopet. Jag visste inte vad jag ville dela och varför jag skulle dela mitt liv med andra än mina underbara vänner och min familj.
Endel har hänt under året. Jag har rest endel. Jag återvände till Lappland för att jobba och jag har en studieplats på barnmorskelinjen som jag ännu inte vet var jag ska göra med. Vi flyttade i december så därför tyckte jag det var dags att byta bloggens namn eftersom vi inte längre bor på Frälsarevägen.
Bloggens nya namn tror jag beskriver en del av mig. Jag vill ofta gå min egen väg, även om andras kanske är lättare. Jag är inte heller rädd för att göra det utan tycker det är mycket roligare än att följa strömmen. Det här tycker vissa är riktigt störande, det tycker inte jag. Jag hoppas däremot att jag nångång ska kunna motivera någon att gå sin egen väg och inte fatta besluten på basen av vad andra tycker utan lyssna till sitt eget inre.

En bakom-kulisserna-bild från bröllopet i somras som får stå för att välja sin egen väg.