Efter att ha fullföljt fjolårets projekt Kronoby-Hfors, 500km på fyra dagar började syster C och jag ganska snart fundera på vad nästa projekt skulle bli. Målet var att göra en längre dagsutflykt för att få ett nytt dagsrekord. I söndags var det sen dags. Båda konstaterade att vi tränat alltför lite under sommaren men ifjol lärde vi oss att det mesta handlar om ett starkt huvud sen är det bara att trampa ett varv i taget.
Vi laddade upp med en megafrukost innan vi bilade iväg tillsammans med syster L mot Kilpisjärvi och norska gränsen. Utsikten var underbar men vi beslöt oss för att ta minnesbilder och inte stanna för att ta fram kameran för att hålla upp ett någorlunda tempo. Första 25 och 50 gick enligt mig helt okej trots att backarna ibland var riktigt tuffa. Vid 50km tankade vi med lite mellanmål och fortsatte i hård motvind. 75km gick okej men de sista 25km till 100km var riktigt tuffa. Den hårda vinden gjorde att nacken blev stel och jag fick så ont att jag i ett svagt ögonblick funderade på om jag alls skulle fortsätta efter lunchen. Både jag och C var också riktigt hungriga, energin var slut och benen värkte. Vid 100km var det dags för en efterlängtad lunch som syster L fixade och båda förstod att nu var det dags att tanka ordentligt för att orka. Efter mat, värkmedicin för nacken och lite vila kändes benen lätta till 150km. Vi hade lärt oss en läxa och tankade nu igen ordentligt, stretchade snabbt och sen visste vi att det bara var lite på 50km kvar. En del extra pauser blev det på slutet för rumpor, ryggar och nackar värkte men visst var vi stolta när vi svängde in på "vår väg" och visste att vi klarat det. Vi avlutade dagen med mat, stretch och bastu och sen somnade vi nog båda ganska snabbt.
Resultatet blev alltså 206km (gamla rekordet 147km), aktiv cykeltid ca 9,5 timmar så medelhastigheten blev 22km/h.
 |
| Pumpa pumpa och serva 205km kvar |
 |
| Enda gången vi stannade för att bara fota |
 |
| Ett av många mellanmål |
 |
| Lotta cykla omkull men är lika glad för det, nå nej. En vanlig paus i dikesrenen |
 |
| Oj vad vi längtade efter mat! |
 |
| Paus paus och paus |
Viime vuoden projektin jälkeen (Kruunupyy-Helsinki, 500km 4 päivässä) rupesimme siskon kanssa miettiä mikä tämän vuoden projekti tulisi olemaan. Tavoite oli pitempi päiväretki niin että saataisiin uusi päiväennätys. Molemmat oli treenannut aivan liian vägän mutta opimme viime vuonna että ei ole vaikeampaa kuin polkea yksi kierros kerrallaan jos pää vain jaksaa.
Söimme mega-aamiaisen Muoniossa ennenkuin lähdimme autolla sisko L:n kanssa Kilpisjärvelle ja Norjan rajalle. Maisema oli upea mutta päätimme ettemme pysähdy kuvaamista varten. Ensimmäiset 25 ja 50km meni hyvin vaikka mäet välillä oli tosi rankkoja. 50km jälkeen söimme välipalaa ja jatkoimme kovassa vastatuulessa. 75km meni ihan ok mutta sen jälkeen mun niska rupesi särkemään tuulen vuoksi ja oli niin kipeä että ajattelin että joudun luopumaan. Sen lisäksi molemmilla oli niin kovaa nälkä, energia oli niin lopussa ja jalat olivat niin kipeät että huhhu. 100km jälkeen sisko tarjosi meille lounaan ja tiesimme molemmat että nyt kannattaa syödä ja paljon että jaksaa. Söimme, lepäsimme ja otin särkylääkkeen niskaan ja seuraavat 50km oli taas kevyet. Taas pidettiin välipalatauko koska nyt tiesimme kuinka tärkeä ruoka oikeasti on jos haluaa päästä perille asti. Tauon jälkeen tiesimme että oli vain reilu 50km jäljellä. Jouduimme ottaa muutama ylimäärästä taukoa lopussa koska niskat, peput, ja selät särkivät mutta olimme kuitenkin tosi ylpeitä kun pääsimme maaliin. Päivän päätteeksi söimme vielä kerran, venyttelimme ja kävimme saunassa. Sen jälkeen molemmat varmaan nukahti aika nopeasti.
Tulos oli siis 206km (vanha ennätys 147km) aktiivista polkemisaikaa 9,5t eli keskinopeus 22km/t.
Resultat:
