Snart är det dags för den jobbigare delen av veckan i Hfors. Ikväll/imorgon bitti måste jag säga hejdå till Martin. Våra adjön brukar ofta innehålla några tårar för min del. (När vi diskuterade efternamn inför bröllopet föreslog Martin att jag skulle ta namnet Anna Itkupilli-Granö.) Förra gången när jag åkte iväg sa Martin nåt riktigt fint (vilket resulterade i ännu fler tårar förstås). Han sa att vårt Hejdå inte är för evigt utan bara för några veckor. (Sen rings vi ju förstås också varje dag.) Så nu tänker jag på det rätt ofta när vi lever på skilda orter. Vårt adjö var inte ett sista adjö utan bara för en stund.
Adjön är alltid väldigt känsloladdade. Förutom en aning sorg så känner jag samtidigt glädje. Tänk att jag är välsignad med en man som delar samma värderingar som jag. Vi kom rätt tidigt överens att vårt förhållande inte ska få vara ett hinder för var och ens drömmar. Det här passar förstås inte alla och kan i vissas ögon verka märkligt. Men vad gör det, vi e vi och vi är lyckliga så här.
 |
| Visst är vi vackra älskling <3 |
2 kommentarer:
Hej! Nu äntligen kommer jag ut på nätet. Jag har läst alla dina inlägg, men denna vill jag kommentera med ett arabiskt ordspråk som jag fick i samband med när jag flyttade till Kina.
"Människor kan bo långt ifrån varandra men inget avstånd kan skilja älskande hjärtan." Kram
Tack Iris, det är så sant :)
Skicka en kommentar