Usch, idag har jag bara blivit mer övertygad om att det är nyår som gäller och inget mer för min del. Visst är det roligt att testa på ett annorlunda jobb och en viss glädje känner jag ändå att jag redan nu kanske har satt igång tankar på förbättring här.
MEN, vägen mellan Muonio är lång. Jag känner inte nån större glädje att köra fram och tillbaka flera hundra kilometer varje dag, lite mera spänning önskar jag mig ibland.
MEN mera spänning leder också till att vägen känns ännu längre, du blir tvungen att ta beslut som du kanske inte är stolt över. Speciellt ifall patienten behöver snabb transport eftersom vården bara kan ges på sjukhuset så önskar man att man skulle ha varit i huvudstadsregionen.
Jag kan ändå konstatera att tiden hittills har gått riktigt snabbt. Snart är andra jobbveckan över och jag har helgen ledig. Jag fortsätter direkt på söndagkväll och jobbar till följande söndag, då har redan en hel månad gått och det är bara tre månader kvar här i Muonio. Jag flyger hem på måndag efter jobbveckan, återvänder följande måndag. Jobbar igen en vecka. Sen är det höstlov, L och barnen är lediga, mina föräldrar kanske kommer hit och det blir förhoppningsvis en Norgeresa. I det skedet borde första lönen ha kommit. Sen jobbar jag antagligen en vecka till och så har andra månaden och halva tiden gått.
2 kommentarer:
Tiden går nog fort ska du se! Men vi saknar dig nog här i huvudstaden....
Jo, nog går tiden fort sist å slutligen, första månaden av fyra har ju nästan redan gått :) men jag saknar ju er, mina fina vänner i huvudstaden!
Skicka en kommentar