Året var 2011

Jag hittade ett gammalt inlägg från januari i år där jag skrev ner mina planer och tankar för året. Den största förändringen skulle vara kosten, den nya bokstavskombinationen LCHF skulle testas ett par månader och månader blev snart ett helt år. Det har gått lite i perioder, ibland har jag varit mera noga, ibland mindre men hittills har jag varit nöjd och har mått bra. 7kg lättare blev jag, målet uppnåddes inte men å andra sidan har jag inte heller bråttom. Jag är piggare och orkar träna mera bra så.

Det andra som skulle ske under året var att jag skulle bli klar första vårdare och det blev jag i juni i år som planerat. Våren var tuff men jag och några andra kurskamrater klarade det iaf, duktiga vi.

Norge-resan blev istället en Muonio-resa och jag är riktigt nöjd med hur det blev.

Jag är nöjd med året som gått och de mål jag uppnått under året. Jag är för tillfället lycklig och nöjd med livet och jag ser fram emot år 2012 med spänning.

Två dygn kvar

Nu är det bara två dygn kvar på jobb här i Muonio. Eftersom det verkar finnas ett överflöd av fritid här på jobbet tänkte jag summera min tid här.

September kändes helt ok. Jag var förvånad över hur fort tiden gick och snart skulle jag ju få åka hem igen. Jag levde halva mitt liv här och halva jag var fortfarande i Hfors. Det tog en tid innan jag lärde mig rytmen här. Ingen stress ingen brådska, jag kunde inte förstå hur man kunde leva så lugnt här.

I oktober åkte jag första gången hem. Resan gav mig styrka och ork att fortsätta kämpa vidare. Så småningom började arbetskompisarna också kännas bekantare och jag började trivas bättre på jobbet. Ännu längtade jag ändå hem. Jag hade svårt att njuta av fritiden för här fanns ju inget att göra ändå.

November var det allra tuffaste månaden. Många tårar fälldes och många suckar hördes. Dagarna räknades fram och tillbaka, dividerades och vändes och vreds för att få tiden att gå fortare. Halvvägs in i månaden började jag istället fundera på om det kanske fanns en större mening med att jag kommit hit, hade någon haft ett finger med i spelet? Jag kände att det här var min plats just nu och började istället se möjligheter med min tid här. I slutet av månaden blev det en andra resa hem.

December har gått alltför fort. Jag trivs här alldeles för bra och har svårt att skiljas från alla vänner här. Jag har fått vänner för livet och jag trivs på jobbet. Att inte längre fara på jobb för att få pengar utan för att jag trivs känns oerhört befriande. Ännu har jag två dygn kvar på jobbet. Två tunga dygn som innebär många tunga farväl och antagligen några tårar ännu. Jag har växt som människa här och jag har utvecklats yrkesmässigt och jag är på alla sätt nöjd med tiden här.

Midnatt råder tyst det är på bloggen

Här har varit tyst ett tag på bloggen. Orsaken är min lediga vecka. Det har varit Luciafirande, jag har inhandlat renkött, julstädande, födelsedagsfirande och utekväll med vännerna. På detta har det varit en hel del grubblande och funderade. Vad vill jag i framtiden, var är viktigt i livet och sånt. Nu fortsätter jobbet, sista arbetsveckan ligger framför mig, eller det är mer än en vecka, 9 dagar närmare bestämt. Just nu njuter jag av "sista..." av allt. Idag var det sista labbdagen, imorgon sista avdelningsdagen, torsdag sista polidagen och sen börjar jag joura dygnet runt igen.

Träningen har gått bra under hela hösten tycker jag även om jag inte delat varje träningstillfälle här. En hel del spinning har det blivit, på detta lite muskelstyrka, ingen skidning blev det tyvärr men kanske jag får ta och resa hit i vår och skida en vecka. Vi får se, sen var det ju också Spanienresan och bröllop som ligger på under våren så det kan hända att det blir svårt att ännu få en ledig vecka för att komma hit.

En tråkig händelse i grannkommunen med en av kollegerna fick oss alla idag att tänka på att njuta av livets små goda stunder.

Aurinko ei nouse

Oj nej! hur ska jag klara mig nu?! Kollade in väderprognosen i Muonio för helgen och en mening "pisti silmiin" och det var "aurinko ei nouse". Inte för att jag saknat solen idag, inte heller den senaste veckan, men när såg jag solen sist? när försvann den? Visst har jag märkt att solen bara varit uppe en rikigt kort tid men när försvann den helt? Det är som att minnas sista kramen eller pussen av M, första gången jag for iväg norrut fick jag lite panik av att inte minnas "sista gången". Jag får förgylla bloggen med lite sommarsol iaf så att jag inte glömmer bort.

Luciadagen

13 december är en alldeles speciell dag tycker jag. Det är nu den riktiga julkänslan brukar infinna sig i samband med Lucia firandet. Här firade vi också Lucia tillsammans med barnen. Tyvärr har ju Muonio ingen egen Lucia som vi kan gå och titta på. Lussekatter bakade jag igår så att Lucian fick gå och dela ut till grannarna.

S och A lussade för oss

Idag passade jag också på att fixa naglarna. Snygga blev de. Jag har ju annars så torra och hemska naglar så just nu njuter jag av att för ens en stund känna mig lite kvinnlig :)

Snygga naglar får mig att må SÅ mycket bättre. En fjäril gör mig sällskap på ringfingrarna. 

I

Ledig vecka

En sista ledig vecka har jag innan det blir att flytta söderut igen. Veckan är fylld med program och mera lär det bli men å andra sidan hoppas jag få ut så mycket av den sista tiden här som möjligt ännu.

Idag ska det bakas lussebullar och tränas med L. Imorgon är det Lucia, får se hur dagen påverkas av det, dessutom har jag bokat tid för att fixa mina naglar till tisdagen. Man måste ju lite förbereda sig för att kunna återvända till civilisationen och när folket här säger att mina naglar ser hemska ut är det verkligen dags. På lördag är fyller S och M år, så det leder säkert till lite extra program. Här emellan hoppas jag få ordning på mina grejer så att jag ens har en liten aning om hur jag ska få med mig allt härifrån. Dessutom ska jag hämta renkött nån dag. Och ja, sen är det jul snart också så lite ska vi väl förbereda inför julen om vi hinner gissar jag. Julfest förstås och får se, kanske ett besök till Levi och simma med barnen. Ja, och ett besök till Kåtan om jag hinner, ska se. Och så hoppas jag hinna skida och åka snöskoter, för det är ju så kul!

Jag har en känsla av att den här veckan kommer att gå alldeles för fort.

Svenskfinland växer

Vad tycker ni om en sån här karta? I helgen utvidgades Svenskfinland med en kommun, numera behöver vi finlandssvenskar inte lägre hålla oss till kusten. Språkfrågan diskuterades ivrigt i helgen och vi (läs jag) beslöt enhälligt att Muonio numera är en svenskspråkig kommun.

Pikkujoulut

Återvände till jobbet en många erfarenheter rikare. Allt som hände i helgen tåls inte att delas här men väldigt roligt hade vi. I ett tidigare inlägg skrev jag att hur trött jag var på finskan och att jag önskade att Muonioborna istället skulle lära sig svenska. Jag trodde det skulle vara svårare att gå alla här att prata svenska än att få vännerna och M hit men tänk så fel jag hade. Efter några glas pratade alla svenska med mig, hur trevligt som helst. Så då var det bara punkt ett kvar på min lista. Så vad innehöll helgen annat då? Snöskotrar, bastu, vakbad, julbord med mera.

Finska språket

Hoi-oi-oi. Många har kommenterat min tid här i Muonio med "oj, vad du kommer att lära dig mycket finska". Och jo, visst har jag lärt mig massor men den här veckan har jag börjat känna samma hat mot språket som jag kände nångång i lågstadiet. Usch usch, det är ju inget vackert språk nej. Detta har resulterat i att jag nu under ett par dagar har satt min hjärna på off när arbetskamraterna pratar finska och orden blir bara ett bakgrundssvammel. Nej, för att jag ska kunna stanna på den här platsen borde jag:

1. Få hit M och alla vänner
2. Lära Muonioborna flytande svenska

Det jag ändå är förvånad över är att det här finns en såpass positiv inställning till språket, inte alls som i söder. Här vill man gärna lära sig svenska och betjänar sina kunder med den svenska man kan, toppen och tio plus! Bara en medarbetare fick ärligt höra att nej, öva lite mera på svenskan eller låt bli att prata. Ett ord kan kan iaf, "Sjutton!" även om jag försökt förklara att vi nog är få finlandssvenskar som använder uttrycket.
Att jag stängt av lyssnandet har resulterat i att vännerna här funderar om allt är okej och vad som hänt. Allt är bra men nej, nu orkar jag inte lyssna och förstå.

LCHF pepparkakor

Jag tänkte sprida receptet vidare även om jag själv inte testat att baka de här pepparkakorna. Pepparkakorna ska passa för oss LCHF:are. Jag väljer ändå att äta vanliga pepparkakor men istället nöja mig med en. Samma princip gäller bröd för mig. Numera finns det lågkolhydratbröd i butiken. Jag har ännu inte smakat brödet men de jag pratat med verkar vara mycket missnöjda. Istället njuter jag nångång ibland av en skiva riktigt gott bröd med mycket pålägg ifall jag känner att jag vill ha bröd.

Jag har nu kommit så lång att jag känner att jag klarar av endel kolhydrater ibland utan att ha några problem att nöja mig med lite och sen igen övergå till lågkolhydratkost.

Det här receptet har jag lånat från Kostvägen

2 dl mandelmjöl

125 g smör

0.5 dl sukrin

2 krm mald kryddnejlika  

2 krm kardemumma

3 krm kanel

1 ms kfiber husk

1 dl kokosmjöl

2 vispade äggvitor

Smält smör och rör ner kryddor och sukrin. Tillsätt mandelmjölet och fiberhusken och låt stå ca en halvtimme. Vispa under tiden äggvitorna till ett hårt skum. Vänd ner i smeten och tillsätt kokosmjölet. Forma till en rulle och lägg i folie i kylen.

Kavla ut degen (mellan plast) eller skär runta kakor direkt från rullen.

Låt vara i ugnen ca 7-10 minuter på 200 grader. Kolla konsistensen och om du vill ha dem hårdare, låt torka i ugnen på LÅG temp (50-70 grader) ca en halvtimme-1 timme.

Jag vill inte!

Huh, två tuffa dyng på jobbet ligger bakom och alltför få av de timmarna har jag kunnat sova. Fredag-lördag är det pikkujoulut här på jobbet så då får jag ett par dagar extra ledigt, wohoo. Det känns ändå lite vemodigt, nu när jag faktiskt börjat lära känna människorna här så har jag börjat trivas ännu bättre och snart blir jag tvungen att lämna alla igen. Nå, jag vet ju att jag alltid är välkommen tillbaka. Vem vet, kanske jag nångång kommer tillbaka för en tid.

Det är ändå helt klart att det inte blir någon fortsättning här efter nyår. Jag har nämnligen blivit lovad jobb på Mejlans jour vilket är en toppen plats med tanke på de möjligheter jobbet ger. Jag kommer att ha världens möjlghet att lära mig massor och få en bra erfarenhet. Det tråkiga är bara att jag igen kommer att rivas upp och igen blir jag tvungen att lära känna nya människor på jobbet. Visst är det roligt att lära känna nya människor men lite börjar man ju tröttna när det nu är tredje arbetsplatsen på ett år och jag har ju trivts så bra på båda platserna tidigare. Nå, jag har bara mig själv att skylla. Men jag vet också att jag inte hade velat vara utan den här erfarenheten här i norr.

Pepparkaksbak

I söndags passade vi på att baka pepparkakor med barnen när jag var ledig. Pepparkaksbak är nog en av de saker som gör att julstämningen infinner sig. Och visst funkade det, när jag vaknade på jobbet på måndagen kändes det av nån orsak som julaftonsmorgon. Taktiken var väldigt variernade. S tyckte att vi skulle göra många pepparkakor och var noga med att ingen fick smaka på "hennes" pepparkaksdeg. A tog istället ut några pepparkakor och skyndade sig sen att äta så mycket av degen mellan som han bara hann innan nån annan han plocka undan den. Nå, det är bara jul en gång i året.

 

Barnen gillade de nya pepparkaksformarna, sniglar, björnar och igelkottar är inte så traditionellt

Älgarna var också snygga men väldigt svåra att flytta

Förvrängd kroppsbild

Än en gång frågar vi oss, vart är världen påväg? Nu har Gina Tricot börjat skylta med nya dockor i fönstren. De här dockorna är ju galet smala, vad ger det för bild till alla unga tjejer? Benen är så smala så att de antagligen skulle gå av om dockorna skulle vara riktiga människor. Skyltdockorna är om och om igen i blåsten när det gäller hurudan bild vi får av våra egna kroppar. För några år sedan förstod jag inte sambandet, det är ju bara dockor. Nu märker man ju nog hur kläderna kan vara jätte snygga på dockorna men oj när man själv provar samma kläder, det ser ju inte alls likadant ut.

Samma sak frågar jag mig när det gäller Bratz dockorna. När jag var liten lekte vi med Barbie och fick så småningom lära oss hur oproportionerlig hon egentligen är men de "nya" Bratz dockorna ser ju ännu sjukare ut. Enorma bröst och enrormt huvud och sen trådsmal hals, midja och ben.

Ansiktsvård

Jag tänkte ta och tipsa om Rosenserien som en bra hudvårdsserie som iaf hjälpt mig med min problemhy. Min kosmetolog rekommenderade serien för x antal år sen när jag började få problem med hyn. Mitt problem är att hyn är torr och känslig. Nu när jag gjorde ett besök till stan blev hyn genast sämre, här i Lappland har den varit hur bra som helst.

Rosenserien är ekologisk vilket känns tryggt, vem vill smörja in en massa kemikalier i huden varje dag?! De produkter som används är produkter som sällan framkallar allergiska reaktioner och produkterna är testade på frivilliga människor, inget djurplågeri här inte. Produkterna innehåller inte vatten utan baserar sig på aloe vera, bra va för vem vill betala för vatten? och nu på vintern är det ju ännu bättre eftersom vatten och kyla inte är någon bra kombination för huden. Produkterna är aningen dyra men långt ifrån de dyraste bland hudvårdsprodukter och som jag redan betalar man inte för vatten. Dessutom räcker produkterna verkligen länge! 

Själv använder jag rosenvatten på morgonen för att fräscha upp huden på morgonen och efter det fuktkräm för torr och känslig hud. På kvällen använder jag rengöringskräm och efteråt fuktkräm och några dagar i veckan nu under vinterhalvåren morotsolja.

Semesterveckan

På torsdagen var jag på jobbintervju som inte gick så bra men jag fick ett jobberbjudande som jag antagligen kommer att tacka nej till och fortsätta leta. Jag lunchade med finaste C på dagen och sprang snabbt hem och bytte kläder för vi var bortbjudna på middag till finaste R, D och lilla E på kvällen. Kul att träffa E eftersom vi inte hunnit träffa honom än. Han var så mysig och go. Dessutom fick vi kryssat av två stora punkter på vår to-do lista inför bröllopet. Wohoo! Vi är så glada och tacksamma över att ha så fina vänner :)

Studievän C som jag lunchade med (gammal bild)

R, D och lilla E (mickelsson.net)

Under fredagen passade jag på att julstäda sålänge M studerade. Julstädingen är för mig en av de saker som ger julstämning så småningom så även om städning inte är någon favorit så julstädade jag med glädje och plockade fram julpyntet. På kvällen åt vi ute med trevligaste A och J och avslutade kvällen med cheesecake och glögg. Det kan påpekas att Pentiks glögg inte är någon höjdare.

J, av någon orsak saknas bilder på A

På lördagen åkte vi till Sello för att shoppa alla julklappar. För mig var det den enda chansen att köpa resten skulle jag vara tvungen att köpa via nätet. En heldag blev det men det var det värt. På kvällen firade vi lillajul med tuffaste L och J. Pepparkakor, glögg och spel stod på menyn.

Stockholm

Jag lämnade ett snöigt Kittilä i måndags

Här har det varit tyst en vecka och orsaken är att jag varit i Hfors och semestrat med Martin :) Tiden gick snabbt för vi hade mycket inplanerat men vi kände ändå inte att vi stressade.

...och vi lämnade ett blåsigt och regnit helsingfors på tisdagen

På tisdagsmorgonen åkte vi iväg till Stockholm där vi turistade och julshoppade. Det var skönt att bara vara vi två och ha tid för varandra eftersom resten av veckan sen var fylld med annat program. Till min stora besvikelse tog kamerabatterierna slut trots att jag hade kollat innan och konstaterat att det inte var nån panik. Jag som hade tänkt bjuda på ett inlägg fyllt av bilder får nu nöja mig med lånade bilder.

vi kollade in riddar och prinsesskläder ;)

Vi besökte slottet och julmarknaden i Gamla Stan och caféade på Kaffekoppen, ett cafe som jag varmt kan rekommendera, supermysigt!

Café kaffekoppen med bara levande ljus 

Vi sov på hotell och utsökt middag på tisdagskvällen. 

Andfådd

Näsan rinner nu för tredje eller fjärde gången här i Muonio, jag som aldrig brukar vara sjuk. Dessutom har temperaturen sjunkit till -20 grader under dagen så det har gjort att jag för minsta sak blir anfådd som om jag sprungit flera kilometrar. Nå, imorgon bär det av söderut.

I förra inlägget skrev jag att det var stressigt och mycket larm på jobbet. Jag får ta tillbaka det för NU har det varit stressigt. På torsdagen fick vi larm och efter det satt jag i bilen och skötte patienter 25 timmar i sträck. Sen   blev det en snabb dusch och tre timmar sömn innan vi for iväg igen. Alla bilar i området har varit upptagna så nödcentralen hoppades i ett skede på att få igång flera bilar i området vilket var svårt, kl 4 på natten. Som tur var fick jag bytt bort jouren i tid idag så jag hann packa och ställa mig inför morgondagen. Nu blir det projekt "tillbaka till civilisationen" vilket betyder, nagel- hud- och ansiktsvård. 

Jobba, äta, sova, träna

Jobb, sömn, mat och träning, jaa, så har den här veckan sett ut hittills. Tur är väl det för jag har ännu inte behövt räkna timmarna till måndagen när planet flyger söderut. Jobbet tar den tid det tar, patientantalet har ökat i takt med att temperaturen sjukner. För tillfället visar termometern -8 grader! Skönt tycker många och snöskotrarna börjar bli en allt vanligare syn här i Muonio även om vi ännu inte har nån snö att prata om men Muonioborna är på helspänn och väntar på att det ska vara tillräckligt med snö för att åka snöskoter. Mellan utryckningarna gäller det att ta hand om sig själv och där ligger mat och sömn på första plats. I tisdags och onsdags hann jag också med ett kort träningspass, jag valde att chansa och riskerade att minska på sömnen och i tisdags lönade det sig inte för natten gav ett saldo på 4 timmar sömn.

Fick också en utskällning idag av en läkare, den här gången kände jag dock att det inte gjorde nåt eftersom jag fortfarande anser att jag gjorde rätt och läkaren fel. Iaf i min utbildning om vård av smärta ingick inte avsnittet att komma överens med patienten om att han/hon inte ska ha smärta de kommande tre timmarna.

Det här inlägget känns bara som flum, svenska grammatiken känns inte som någon självklarhet så jag tror att det igen är dags för lite sömn innan nästa larm.

Konstig känsla

Hui, jag har haft en konstig känsla i kroppen hela dagen. Kan det vara allt för många kaffekoppar, allt för mycket sömn på dagen eller kan det vara känslan av att inte veta vad jag vill i livet. Jag trivs allt bättre här och skulle gärna stanna här om M och vännerna också skulle vara här. Samtidigt tvingar jag mig att leta jobb i Hfors och hittills har jag en intervju men platsen känns in riktigt som min i det här skedet. Vad ska man säga på intervjun?! "Det här är mitt andrahandsval, jag vill egentligen inte komma hit men för tillfället vet jag inte heller säkert om andra platser" Eller ska jag ens gå och riskera att bli utan jobb tills favoritjobbet dyker upp och hoppas på att jag får platsen.

Nå nu är det dags för träning iaf, efteråt blir det pestokykling med squashtagliatelle, mums.

Sött så sött..

Den här är ju bara för bra. Värt att titta ända till slutet :)

Grattis pappa!

Idag får vi fira finaste pappan i världen, min pappa! Pappa är den som alltid ställt upp och skjutsat till skolan och hobbyn. Pappa har för det mesta någonting på gång så inte är det konstigt att jag som barn växt upp i tron att pappa kan allting. Ännu idag är det pappa jag ringer när det är problem med cykeln, värmen i lägenheten eller när det är något annat tekniskt jag inte förstår mig på.  

Pappa har antagligen också påverkat mitt yrkesval rätt mycket för jag minns ännu idag hur roligt det var att få vara med på första hjälp övningarna han var på. Senare var det antagligen tack vare pappa som jag började i frivilliga brandkåren vilket sen ledde till att jag valde akutvård.

Hittade ingen bild med bara pappa så här är både mamma och pappa

Grattis Martin!

Hipp hipp hurra! Min älskling fyller år idag! Tyvärr kan jag inte vara hemma och fira honom, vi firar istället om ett par veckor :) Ett paket finns gömt hemma, det ska han få öppna så fort han vaknar men jag tror att det är lite väl tidigt att väcka honom ännu så det får vänta en stund. 

Ledig dag 3 - Lite ledig tid till mig

Ooh, barnen ligger igen i sina sängar och sover sött. Och igen får jag lite egen tid. Dessutom passade jag på att träna och fixa lite egna saker när barnen var på dagvård. Under träningen konstaterade jag att träning nog är mitt sätt att minska på stressen. Alltid när det känns som jag inte kommer att orka så ger jag mig iväg och tränar för att komma tillbaka med mera energi och kraft. Andra kanske använder alkohol eller tobak så jag tycker mitt alternativ är helt ok, att vara träningsberoende.

Endel telefonsamtal har det blivit idag också. Två arbetserbjudanden kom redan igår så när jag åker hem till hfors så ska jag på intervju. Det är med delade känslor jag börjat söka jobb. Jag trivs ju så underbart bra på jobbet för tillfället. Jag har så fina arbetskamrater. Men jag saknar verkligen Martin, vännerna och staden. Kan man ta med sig jobbet till Hfors?

Ledig dag nr 2 - Barnvakt

Syster L for ikväll iväg, M är redan borta och kommer inte hem till helgen. Så det är jag och barnen, ja och så får jag hjälp från grannen. Första kvällen gick bra trots att det var mycket gråt innan mamma åkte iväg. Men barn ställer om sig ganska lätt. Det tog inte länge så hade dom glömt och var uppspelta över att få lära sig "Annas hus-regler". Våfflor blev det till kvällsmål dessutom och jag undrar, lär man barnen att tröstäta? Våfflorna var inte särskilt LCHF så det gick bara att äta en, ändå känns det inte helt toppen eftersom kroppen inte alls är van med mjöl oför tillfället. Receptet var gott och med speltmjöl så jag tänkte dela med mig


Våfflor med speltmjöl


2,5 dl speltmjöl
1,25 tsk bakpulver
3 dl mjölk
60 g smör
2 ägg

Gör så här:

Blanda ihop mjöl och bakpulver i en bunke. Smält smöret och häll i mjölken i kastrullen. Häll det över mjölblandningen. Rör ner äggen i smeten och låt smeten stå en stund innan du gräddar våfflorna. 

Ledig dag nr 1

En ledig vecka och sen en vecka jobb innan jag åker söderut igen. Av någon orsak kändes det verkligt skönt att få ledigt även om arbetsveckan varit rätt lugn. Jag har hunnit träna, sova och planera bröllop. En massa bloggar har jag läst och är nu på jakt efter flera att följa eftersom jag gärna fyller ut min tid här med bloggläsning. Tips!?

Gårdagen var annorlunda. Saker som jag delvis får prata om och delvis inte så jag låter det mesta vara osagt här iaf. Det här är orsaken till att jag inte har någon telefon för tillfället vilket känns aningen naket och orsakar en viss ångest, tänk om någon vill mig något!! Nå så efterfrågad är jag väl knappast och jag tror att jag så småningom vänjer mig med att vara utan telefon också. Förhoppningsvis kommer den väl tillbaka efter helgen. Annars får jag ordna det så att jag hämtar det nästa vecka.

Idag blev det träning och en hel del plockande här hemma. En kopp kaffe på jobbet och ikväll vad det spelkväll på S:s förskola för papporna men jag fick hoppa in ist för S:s pappa. Ingen vinst blev det för mig men roligt hade vi iaf.

Vänner

Vad fint det är att ha vänner som har tid att prata och lyssna. Tack, Ni är ovärderliga! Ni förgyller min dag och gör allt lite lättare. Är det något jag märkt under tiden här i Muonio är det hur mycket vänner betyder för mig. Jag ångrar att jag tidigare inte använt mera tid för att umgås med vännerna och ta hand om relationera. Jag ska verkligen försöka bli bättre på att lyssna och finnas till för jag har lärt mig hur mycket det betyder för mig när en vän har tid för mig.

Vänner är som änglar som lyfter dina fötter 

när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger

(okänd)

Två och en halv vecka kvar

Vissa dagar saknar jag M mera, vissa dagar mindre. Idag har jag saknar honom massor! Halva tiden har gått här men just nu känns det som det ännu är allt för länge kvar. Förstå mig inte fel. Jag trivs fortfarande jätte bra. Jag trivs på jobbet, att vara med syster och barnen men jag saknar Martin, vännerna, stadens fart och fläng. Vänner, mamma och andra ringer. Ibland är det svårt att stå emot tårarna för jag saknar dem så mycket. Två och en halv vecka är det kvar innan jag åker till hfors en vecka och efter den veckan är det bara december kvar. Två och en halv vecka betyder en vecka ledigt och en och en halv vecka jobb så jag hoppas tiden går fort. Under tiden i hfors ska vi ta en kort resa över till stockholm för att njuta bara han och jag. wohoo!

En länk i månskenet balanserade upp känslorna lite. Att andas frisk luft gör alltid gott. Idag blev det 1h15min läng med medelpuls 167slag/min så nåt slöande var det iaf inte.

Första halvleken

Jag har nog varit här i Muonio 57 dagar av 118, nästan hälften, 61 dagar kvar. Saknaden för tillfället är stor. Jag saknar allra mest Martin efter det vännerna och på tredje plats gymmet. För att klara av tiden här bättre hoppas jag på snö och fina skidspår, ja, för tillfället är det det enda jag kan tänka skulle underlätta min vistelse här. Ja, och ett besök av Martin vilket knappast kommer att hända men tre veckor till så åker jag hem för ett kort besök.

Vissa dagar längtar man hem

För det mesta går tiden här riktigt bra. Hela jag har insett att jag kommer att stanna här en tid ännu så jag har börjat klara av att leva allt mera i nuet och inte "sen när jag kommer hem igen". Ibland längtar man mera hem och idag är en sån dag. Känslan kom över mig igår påväg hem från Rovaniemi. Känslan kom så plötsligt att hade jag varit ensam hade jag nog svängt bilen söderut istället. Känslan har hållit i sig idag. Hur mycket barnen kramar och pussas så räcker det inte. Jag längtar hem. Så småningom blir det att fundera på vad jag ska göra efter nyår. Ett par veckor kommer jag att stanna i Österbotten. En helg blir det äktenskapskurs och veckan efter ska det provas brudklänningar och helgen den veckan bröllopsmässa i Hfors. Efter det är jag redo at börja jobba. Men var är det stora frågan. Det återstår att se och jakten på jobb börjar snart på riktigt. Tillsvidare nöjer jag mig med att följa med arbetsmarknaden och se om något extra spännande dyker upp.

Norge-resa

 På lördagen fortsatte vi norrut från mökkin. Vi åkte upp längs finländska armen och över gränsen till Norge och  vidare till Skibotn. Vädret var vackert och barnen duktiga. Vi plockade stenar till bröllopet. Där fanns massor med släta stenar i olika färger. 

På vägen stannade vi vid ett vattenfall men eftersom det var så halt vågade vi inte gå ner och se på det med barnen 

Minivandringen

I veckan gav jag mig ut för att njuta av naturen och samtidigt testa mina kläder. Som sagt klarade de av att hålla vatten bra trots att det regnade hela tiden. Vädret var inte det bästa men jag fick istället njuta av lugnet och ensamheten. 12 km blev det och pulsen höls hög genom att hålla upp tempot även i de större backarna. 

En laavu på vägen. 

Röda kinder halvvägs av allt regn och all blåst

Regn regn och mera regn

Hemma igen såg skorna ut att vara riktigt blöta men fötterna var torra iaf

Mökki-resa

Vi bestämde oss för att flytta Norge-resan från fredag till lördag eftersom de hade lovat mycket bättre väder till lördagen. Ist bestämde vi oss på fredagskvällen att packa bilarna och åka iväg till mökkin eller villan eller sommarstugan om man så vill. Stugan hade varken el eller rinnande vatten och visst var det rätt mysigt att bada bastu i ljusskenet. Vädret var klart så naturen bjöd på en vacker stjärnhimmel. 

När vi vaknade på morgonen hade sjön delvist frusit till is. Vintern är påväg.

Klä dig som en lök

Trots det usla vädret beslöt jag mig för att ta en liten tur runt Olos. Samtidigt som jag fick lite motion fick jag också testat min utrustning och vet nu att både jackan, byxorna och skorna håller vatten bra. Det enda stället var den hade sluppit in vatten var i ena jackfickan. Trots det har jag inge superdyra kläder utan kläder som har hög kvalitet.

Det viktigaste när man klär sig för utefärdet tycker jag är att klä sig rätt. Ifall man fryser, svettas eller blir våt försvinner en stor del av glädjen att få vistas ute i naturen. Den viktigaste principen när man rör sig ute är att klä sig som en lök eller att klä sig med många lager tunna kläder. När man har många tunna lager istället för ett par tjocka kan man lättare reglera värmen.
Närmast kroppen ska man ha ett material som lätt för svetten bort från huden. Det finns många underställ i olika prisklasser. Det viktigaste är att materialet är konstfiber eller ylle. Den enda skillnad jag märkt mellan olika prisklasser är passformen vilket är viktigt ifall man gör längre utflykter (flera dagar).
Mellanlagren är till för att hålla värmen. Ifall det är kallt har man flera lager, bra alternativ är fleece, ylletröjor eller konstfiber. Det är mellanlagret man ska reglera och sätta flera lager om det är kallt och ta bort ifall man börjar svettas.
Skalet ska sen skydda mot fukt och vind. Ifall man vill lägga pengar på sina kläder tycker jag man ska satsa på det här skiktet. Det är stor skillnad på t.ex. en regnrock som inte andas och för bort fukt inifrån och ett skal som håller bort fukt utifrån men andas så att du inte blir fuktig innifrån.
Det andra jag tycker man ska satsa på är bra skor. Skorna ska hålla bort fukt och stöda foten tillräckligt ifall man går i terräng. Testa skorna i butiken, de kan kännas klumpiga om du inte är van. Gå isf och testa skor i andra butiker för att jämföra olika modeller. Och regel nr 1: gå alltid in skorna innan du gör längre vandringar! Annars blir du lätt trött i fötterna och får skavsår.

Sen gäller det ju också att ha en bra mössa och bra handskar och flera par strumpor för att utflykten ska bli 

riktigt lyckad.

Jag i Norge för några somrar sedan, min gröna skaljacka som jag använder ännu köpte jag för 40 euro, en bra investering. 

En ledig vecka

Höstlov och jag råkar ha en ledig vecka. Syster L åkte idag mot Uleåborg och barnen är hos dagmamma så jag njuter av tystnaden till kl 16 när de är hemma igen. Idag hade jag planerat en kortare vandring men det regnar och blåser ute så jag väntar tills imorgon ist när de har lovat bättre väder. Jag kan samtidigt tipsa om www.luontoon.fi där finns tips om olika ute saker som vandringsleder, skidspår, fiskeplatser etc och sidan täcker hela Finland så kanske du hittar någon plats nära dig? Man behöver ju inte alltid åka iväg 100-tals kilometrar för att njuta av naturen. Den finns närmare än du tror.
På fredagen har vi planerat en Norge resa så då hoppas vi också på bra väder. Förövrigt har jag tänkt sy vidare på bröllopsprojektet, färga håret i något skede och kanske baka med barnen nån dag.

Tack

I det här yrket är det ofta man får ett tack. Vanligtvis är det sällan man ens får veta hur det går för patienterna. Många glöms bort men en hel del blir kvar i minnet. De som blir kvar är oftast de verkligt sjuka men sen kan det också vara patienter som på ett eller annat sätt berör. Det kan vara frågan om ett vänligt leende, en rörande livshistoria eller något annat som gör att patienten blir kvar i minnet.

Ett tack är inget jag kräver, jag gör bara mitt jobb. Men det bästa tacket jag kan få är att höra att mina patienter mår bra eller att de blivit friska. Det lever jag väldigt länge på och arbetsglädjen blir intensivare igen.

Voffo blev de kvällen...

Nu börjar man märka av dem mörka hösten här. Den som alla var oroliga för när jag åkte hit. Det blir tidigt mörkt och det blir bäcksvart. Så nu väntar alla på snö för att det ska ljusna lite. Att köra 300 km i mörker och hala vägar är inte min favorit men vad kan man. Skulle jag vara hemma hemma skulle jag tända ljus, massor med ljus för jag tycker det är så mysigt. Men på jobbet kan man ju inte tända, jag skulle ändå glömma dem om det kommer larm och hos syster L är det ju barnen som krånglar till det.
Så istället tänder jag ett ljus här på bloggen och lyssnar på lugn höst musik på spotify. Nu är det söndagkväll och jag tänker passa på att utnyttja söndagen till det som den var menad till. Vila. ...i väntan på nästa larm...

Långkalsonger

Nu ger t.o.m. jag upp. Jag som så länge jag kan minnas har vägrat långkalsonger endast när termometern nångång krypit ner mot -30 grader har jag starkt övervägt klädesplagget, ja och förstås när man tränar ute när det är kallt men det är en annan historia. Jag tycker det är obekvämt och otrevligt med långkalsonger. Idag fick jag ändå ge upp även om termometern bara visar kring 0 grader. Är det månne åldern som gör det?! Jag väljer ändå att uthärda det extra lagret kläder eftersom jag lärt mig tänka "tänk om...". Tänk om vi får larm ute i skogarna dit vi inte kan ta oss med bil. Tänk om vi blir tvugna att gå flera kilometer innan vi får tag på patienten. Eller tänk om vi kommer till en bilolycka och vi hamnar att jobba ute en tid. Ja, då kommer jag att tacka mig själv att jag gav upp min stolthet och tog på mig långkalsongerna.

Oj vad tråkiga inlägg det blir nu utan bilder men jag har ju faktiskt jobbat på riktigt den här veckan och träffat patienter ;) Föräldrarna är här i Muonio. Endel har jag ju också hunnit träffa dem trots att jag jobbat så det är ju bra.

Kvinnor i norr

Eftersom vårdyrket är rätt kvinnodominerat så har jag umgåtts med en hel del kvinnor, några som är inflyttade och många som bott här hela sitt liv eller på sin höjd studerat några år på annan ort. Får se nu vad jag ger mig in  i men jag kan inte hålla det inom mig längre. Kvinnorna här är helt enkelt annorlunda än kvinnorna i söder. Det märks vem som är nyinflyttad och vem som bott här en längre tid. Vi diskuterade saken också idag när vi var ut och körde på jobbet. När jag pratar om "kvinnorna här" menar jag förstås de kvinnor jag träffat under tiden här inte alla kvinnor här i norr.

Kvinnorna här:

• är självständiga på ett annat sätt på andra ställen. I söder är man självständig om man är singelmamma eller annars bara singel. Här kan kvinnan ha man och barn men fortfarande självständig. Hon klarar av att göra de flesta saker männen kan och hon kan jobba hårt ifall det behövs. Däremot är nog de traditionella kvinno- och mansrollerna starkare här än i söder. 
• är rakt på sak. Här behövs inte saker lindas in i bomull innan de sägs högt. Man större respekt mot varandra än jag känner i söder. Här man man både ge och ta rak kritik på ett ärligt och rakt sätt.
• är inte lika misstänksamma som på andra ställen. När jag är van vid rykten och skvaller så går man här oftare och frågar direkt hur det ligger till. Det sociala spelet fungerar annorlunda.

Hui, det är svårt att sätta fingret på vad det är som skiljer sig men jag tycker det är annorlunda iaf. Runeberg skrev viss något om oss finländare och hur vi skiljer oss på olika områden. Det här måste jag ta och kolla upp. 

En skön dag på jobbet

Ajaj, får se hur det går när man skriver ett sånt här inlägg. Det brukar inte sluta bra men jag tar risken. Idag har det varit en riktigt skön dag även om jag jobbat sedan 7.30. Efter ett par timmar på avdelningen så har jag tillbringat dagen i syrummet med lite bröllopspyssel. Sju tiden kom jag till lägenheten jag bor i när jag jobbar. Här tränade jag lite smått och badade bastu. Nu avslutar jag dagen med bloggande och ett avsnitt Scrubs.

Snö

När jag landade i måndags i Kittilä möttes jag till min förvåning av SNÖ! Backarna i Levi var alldeles vita men ännu är det en stund innan det går att åka slalom eller skida. Inatt kom det igen mera snö, jag hade ju givetvis velat ta bildbevis men jag var ju tvungen att åka iväg på jobb och när jag var hemma igen så hade snön smält. Snart, snart kommer nog snö som blir kvar. Jag ska försöka få föräldrarna att ta med mina skidor hit när de kommer och hälsar på på fredag. Barnen verkar också vänta på vintern och skidföre.

För övrigt fortsätter jobbet. Den här veckan har jag jourat andra bilen vilket gör att jag har lite annat att göra. Imorgon blir det först andra bilen och sen ettan fram till tisdag. När jag jourar andra bilen har man så kallad normaldag, 8-16 så ikväll kunde jag njuta av bastu.

Ja, och sen fick jag arbetslistorna fram till början av december så nu är den stora frågan, en eller två resor hem till hfors innan nyår? jag hade ju planerat endast en resa till men nu blev det så svårt att välja när det ser ut som jag skulle hinna med två..

Virkade korgar

Jag har för tillfället några olika projekt på gång i Muonio. Ett av dem blev klart strax innan jag åkte till Hfors och jag lovade att lägga upp det på bloggen så, här är den. Att virka en korg är tillräckligt avslappnande. Du behöver inte tänka så mycket, det enda som behöver lite tankekraft är när du ska virka ihop den till en korg. Jag gjorde så att jag först virkade ena långsidan, botten och andra långsidan. Sen virkade båda kortsidorna och tillsist virkade ihop och virkade kanterna. Lätt som en plätt och den enormt tjocka tråden gör att det kräver lite muskler men det går verkligen snabbt. På bilden ser ena hörnet lite konstigt ut men i verkligheten är det nog ett helt normalt hörn så ingen fara.

Resten av veckan

Vad hände sen resten av veckan? Jo, mera shopping blev det, jag kan inte förstå hur mycket tid jag satt ner på att gå i butiker. Jag har ändå inte kommit hem med en enda onödig/oplanerad sak, duktiga jag. I torsdags blev det ett spinningpass tillsammans med syster C, så skönt det var. Eftersom det blivit så lite träning och framförallt spinning den senaste tiden så försökte jag hela tiden hålla en nivå som var lite tuffare än vad som kan kallas bekvämt.
I fredags bjöds vi på middag hos C och R oc vi fick veta att de ska gifta sig helgen efter oss, wohoo! Kvällen blev precis det jag behövde; god mat, gott vin, chill och film. Lördagen var min och M:s dag. Vi steg upp någorlunda tidigt, åkte till Sello och shoppade, hälsade på syster C och kollade in hennes nya lägenhet, åt på Chicos och gick på bio. På Sello passade vi på att titta på vigselringar för att ens ha en aning om vad jag är intresserad av och vill ha. Kul kul kul!
Söndagen blev lite tråkigare när vi gjorde alla måsten. M har massor med skola nu och jag var tvungen att tvätta och packa innan flyget norrut.

På flygplatsen

En vecka gick fort. Nu sitter jag på flygplatsen och njuter av en sista Caffè Latte innan ombordstigningen. Nästa Latte blir antagligen inte innan november när jag förhoppningsvis reser tillbaka hit på en kort semester igen för jag har ännu inte hittat ett ställe i Lappland där man gör riktiga specialkaffen och inte billiga maskinkopior som smakar tvål.
Under nästa resa ska vi shoppa julklappar, Österrike resan får vänta till nästa år, kanske blir det en kortare kryssning ist.

En vecka i huvudstaden

I måndags fick jag äntligen komma hem. Hem finns just nu på många platser, hem är där min reseväska finns men allra mest hem är nog hemmet i Hfors. Veckan har hittills varit underbar. Den har gått snabbt och snart är det måndag igen.

Kameran blev hemma (i Muonio) så det blir sparsamt med bilder från veckan. Men en lite update på vad jag gjort ska jag ändå göra. I måndags fick jag den kram jag längtat efter i en hel månad. Så underbart det kan vara att få träffa den man älskar efter en lång tid.

Tisdagen tillbringade jag på stan och shoppade några av de saker som fanns på beställningslistan från Muonio. Och ja, det viktigaste, tyget till brudnäbbsklänningarna. Jag tittade också in hos Lina för att kolla in nya inredningen och förstås också för att prata av sig lite.

Igår lunchade jag med vackra Frida. Det kändes som en evighet sen vi träffats sist och vi hade en lunch fylld av skratt och prat. Efter lunchen kikade vi in på hullut päivät men det blev en lite för stor kontrast för mig som just lämnat kommunen med 2000 invånare.

På kvällen blev det tacos hos oss med L, J, J och A. Bilder finns på Linas blogg. Det är alltid lika roligt att träffas. Tjejerna har varit med sen jag flyttade hit till Hfors och de kommer nog att finnas med även om/när de/vi  flyttar vidare.

Välkommen ombord...

Om en timme hämtar taxin mig och den efterlängtade resan söderut börjar. Igår insåg jag att programmet är lite tight den kommande veckan men det gör inte så mycket. Det viktigaste, tycker jag, är att få träffa och spendera tid med Martin. Sen ser jag också verkligen fram emot att träffa mia underbara vänner där. Fina syster C har ju flyttat så ett besök till nya lägenheten ska det bli och förhoppningsvis ska vi också hitta tid för att träna. Sen enligt ork och tid så ska det shoppas. Dels har jag endel beställningar härifrån som jag ska försöka fixa men sen har jag också en del saker på min egen lista som ska inhandlas.

Solen skiner och jag kollade in på kartan att det borde vara klart nästan enda till Hfors där det tydligen regnar. Förhoppningsvis får jag en bra plats och så får vi hoppas att det är så klart att man ser bra för vi flyger Kittilä-Ivalo-Vanda så jag borde ju ha sett nästan hela Finland efter den turen.

Det är inte länge kvar nu...

Söndag morgon, eller ja, kanske man måste säga förmiddag iaf. Det kändes som julaftonsmorgon att vakna idag, två veckor av jobb slutar ikväll. Gårdagen tillbringades hos syster L, det var en riktigt lugn dag och solen sken. Idag är jag också hos L för att få tiden att gå fortare. Jag passar på att beställa taxi tills imorgon, 14 euro för 75 km, det ni Helsingforsbor! Kollade samtidigt upp hur stort handbagaget får vara vilket gjorde packandet mycket lättare, så nu ska jag packa om. Blev också lite osäker på om körkortet räcker som ID, kände lite panik för passet är ju hemma men åtminstone på inrikesflygen räcker körkortet så det så.

LCHF plättar

De här kan jag varmt rekommendera som alternativ till vanliga "mjölplättar". Receptet räckte mer än väl till mig så resten av degen är nu i kylskåpet så jag ska testa att steka några imorgon också om jag hinner... I det recept jag utgick från skulle man ha i sötningsmedel också men jag tyckte kokosen i sig var så söt så jag hoppade över.

2 ägg
1,5 dl kokosmjöl
1 dl grädde
lite salt

Blanda ihop allt och stek i smör. Plättarna håller inte ihop lika bra som vanliga plättar tyckte jag men här fanns inte en enda stekspade och de små plättarna gick helt ok att svänga med gaffel och kniv även om de inte blev så estetiska. Jag åt dem med gräddglass men man kan också t.ex. sätta grädde eller bär på.

Fredagsmys på jobbet

48 timmar kvar till skiftbyte. Idag är det sista september vilket betyder ny månad imorgon och så ska timlistorna lämnas in. Resultatet första månaden blev 276,25 timmar i beredskap och 96,75 timmar aktivt jobb, totalt 373 timmar jobb och då började jag ju jobba först 6 september. Under de här timmarna blev det totalt 9 resor till Rovaniemi. Så ifall man skulle ändra om timmarna så att de motsvarar ett 8-16, måndag-fredag (hälften av beredskapstimmarna plus aktiva timmar) så skulle jag ha jobbat mer än 12 timmar per dag. Så, vi får se sen när lönen kommer om det lönar sig eller inte.

Idag har jag haft en någorlunda normal fredag. K åkte hem på dagen så jag åkte iväg och tränade igen sen via butiken och tillbaka hit och duscha, städa och tvätta. Nu njuter jag av super goda LCHF plättar (recept senare) med gräddglass och ska snart sätta på sen sista filmen jag har på datorn, måste komma ihåg att fixa flera när jag är hemma i hfors.

Dagens program: Tuff träning och mycket sömn!

Av någon anledning blev det mycket sömn idag på dagen. Kände mig lite trött och slö och saknaden var så stor att jag inte visste riktigt hur jag skulle orka ta tag i dagen. De 72 timmar som är kvar av jobbet känns som en evighet även om jag vet att de kommer att gå fort, helgen siktar jag på att tillbringa hos syster L ifall vi inte har några uppdrag och plötsligt är det väl söndag.

Det som fick dagen att svänga var dels ett telefonsamtal till M, han känner mig så bra och vet vad jag behöver. Så efter lite pepp orkade jag ta mig i kragen, kocka lite, hämta post från syster L och TRÄNA. Igen var det underbar tuff träning och även om musklerna blev trötta var det uppfriskande att känna att man lever.

Maten blev maletköttbiff och både K och hunden var båda riktigt snåla. Jag fick ett bra tips av syster så jag gjorde biffarna riktigt tunna men stora och satte de som blev över i frysen med bakplåtspapper emellan. De är nu lätta att ta upp och steka när det behövs, perfekt! Till det blev det stekt lön och en förenklad version av blomkålsmos eftersom jag upptäckte att det inte finns några verktyg alls att göra mos med så jag fick nöja mig med gaffel, gott blev det iaf.

Vilken underbar kväll

Det blev ännu en resa till Rovaniemi igår. När vi åkte sken solen och det var riktigt skönt att köra och bara njuta. Jag har upptäckt nyttan med de här långa resorna, de fungerar som terapi för knoppen. Tankarna hinner flyga iväg och mitt i allt får man skärpa till sig och fundera var man riktigt är. Igår "vaknade" jag upp ur min dvala och blev förskräckt, tänk om jag har kört om Rovaniemi utan att ha märkt nåt?!

På hemvägen blev det kallare och minusgrader. Då kände jag hur musklerna i kroppen spände sig lite extra och huvudet skärpte sig, dels för att jag måste erkänna att jag känner mig ovan att köra när det är halt men framför allt berodde det på att vi råkade ha just den bilen som ännu inte hade vinterdäck. Hemresan gick ändå bra och det blev lite varmare när vi kom mot Muonio. Vi stannade på vägen och tittade på norrsken, oj vad vackert det var! Jag hade också glömt bort hur vackra stjärnorna är när det är riktigt klart. Det var så vackert och jag hade bara velat stäcka upp handen och röra vid dem, så nära kändes de.

Idag är det butik som gäller för maten här är alldeles slut. Får se vad jag hittar, det är alltid så svårt att avgöra hur mycket man behöver när man inte vet var man äter de kommande dagarna.

Når sånt här kanske, alla norrsken är ju olika och jag hann inte ens försöka fota igår så bilden är lånad

En upp-och-ner vänd dag

Tänk vad en natts jobb kan svänga på dygnet. Jag är van att jobba 24h och då är det lätt att dela på krafterna, man orkar 24h även med mycket eller ingen sömn när man vet att man får sova nästa dag. Här blir det problem när skiftet inte slutar efter en natts jobb utan antagligen fortsätter åtminstone under dagen, kanske även följande natt. Jag har inte fått gåvan att kunna sova när som helst, var som helst så för mig blir det att noga avväga hur jag ska sova för att orka men samtidigt vara trött till natten. Idag blev det så en dag med första larmet efter 1 på natten, en timme jobb och 1,5 timme sömn, sen 7 timmar jobb igen och klockan var redan 12, en timme sömn och igen iväg, mat och en timme sömn, ett nytt avsnitt av Greys anatomy, dusch och lite mat.

Som tur är mättar LCHF maten bra så ännu har det inte varit några större problem. Kom nu också på att ha ett paket rödmjölk i kylskåpet ifall det blir att åka strax innan mat/mitt i natten. På ett glas mjölk klarar man sig några timmar vilket betyder att mitt arbetspar också är hungrig och vi styr mot ett matställe.

120 timmar jobb kvar...

Ingen snö och inget larm

Måndag och om precis en vecka kommer jag att få njuta av paradiset i Hfors. Det innebär sex dygn jobb. Kan tänka mig att inläggen är rätt trista i det här skedet men det är ju för att jag verkligen läntar hem så har inte mycket annat i mina tankar än hemresan.

Yle rapporterade om snö i Muonio, men jag har inte ännu sett nån. Istället har dagen varit lugn, inget larm, bara en gipsning så jag har hunnit handla, föra posten och TRÄNA, skönt. Det blev en halvtimme spinning och en halv timme styrka.

Delar lägenheten med K och hans hund. En stor och hårig hund men super snäll även om han ännu är valp. Tuggade i sig K:s tuggummipåse idag, kanske han kände press på god andedräkt med en kvinna i huset. Andedräkten blev bra men biverkningarna av tuggummit luktar desto värre. Skönt ändå att värma mina frusna fötter i pälsen.

Spinning minskar migränanfall

På Göteborgs universitet har man nu  kommit fram till att spinning är effektivare än läkemedel mot migrän. Så iväg och spinna bara, antar dock att spinningen fungerar förebyggande och inte lindrande som läkemedel kan när anfallet ligger på, så vänta inte på anfallet utan börja spinna i tid. Jag försökte leta efter en ursprunglig text men hittade bara en massa tidningsnotiser. Bl.a. här.  

168 timmar

Hui, nu känns det nära, en vecka innan jag igen får se M. Så halva mig hoppas på en lugn vecka och mycket chill och träning på jobbet, andra halvan hoppas på mycket larm så att tiden går fortare. För varje uppdrag Rovaniemi tur-retur brukar vi få räkna minst 7 timmar. Jag vet inte riktigt hur jag ska få veckan att gå, när jag slutar nästa söndag kl 20 så tror jag att jag fäller ett par glädjetårar inombords.

Nu ska ni inte tro att det är tråkigt här, eller att jag inte trivs, för det gör jag. Men jag saknar verkligen M och jag saknar allt som jag lämnat kvar i Hfors, vänner, syster C, gymmet, kollegorna på arbetet, jag började ju verkligen trivas där den sista tiden och jag började hitta min plats i stan. Jag hoppas vi ska hinna träffa en hel del under veckan hemma och så hoppas jag på lite egen tid med M, saknar verkligen hans varma bamsekram. Det kom M turligt nog ihåg när han sände iväg min födelsedagspresent. 

Paket på posten

Hui, så fick jag ett paket på posten idag också, sååå spännande det var såå mycket större än jag hade trott :) inne i paketet hittade jag precis det jag önskat mig och lite till, det där lilla extra som avsändaren alltid brukar tänka på. Tack!

Nyår och inte längre

Usch, idag har jag bara blivit mer övertygad om att det är nyår som gäller och inget mer för min del. Visst är det roligt att testa på ett annorlunda jobb och en viss glädje känner jag ändå att jag redan nu kanske har satt igång tankar på förbättring här.
MEN, vägen mellan Muonio är lång. Jag känner inte nån större glädje att köra fram och tillbaka flera hundra kilometer varje dag, lite mera spänning önskar jag mig ibland.
MEN mera spänning leder också till att vägen känns ännu längre, du blir tvungen att ta beslut som du kanske inte är stolt över. Speciellt ifall patienten behöver snabb transport eftersom vården bara kan ges på sjukhuset så  önskar man att man skulle ha varit i huvudstadsregionen.

Jag kan ändå konstatera att tiden hittills har gått riktigt snabbt. Snart är andra jobbveckan över och jag har helgen ledig. Jag fortsätter direkt på söndagkväll och jobbar till följande söndag, då har redan en hel månad gått och det är bara tre månader kvar här i Muonio. Jag flyger hem på måndag efter jobbveckan, återvänder följande måndag. Jobbar igen en vecka. Sen är det höstlov, L och barnen är lediga, mina föräldrar kanske kommer hit och det blir förhoppningsvis en Norgeresa. I det skedet borde första lönen ha kommit. Sen jobbar jag antagligen en vecka till och så har andra månaden och halva tiden gått.

Tar smöret slut?

Den här lappen fanns i vår K-butik i Bocksbacka strax innan jag åkte norrut. Har kanske finländarnas fettskräck också börjat ge med sig? Tittar man till höger ser man att det istället finns massor med margarin kvar.

"Ärade kund, Pirkkas smör är tyvärr slut, vi får mera 6.9, vi ber om ursäkt"
Bilden är tagen 2.9.

Vad är det för en dag...

det här inlägget skulle ju publiceras idag på morgonen men blev avbruten av larm, så det blev ingen träning...

... är det en vanlig dag? nej det är ingen vanlig dag för det är Annas födelsedag, Hurra, Hurra, Hurra!

Jag firar min födelsedag på jobbet, till present har jag fått sova en hel natt utan att störas av larm, det behövde jag. Förra natten blev lite kort, vi var tillbaka på stationen 4 på natten, tvättade bilen och fixade så att bilen var klar att användas igen. Jag hann sova till 8.45, då ringde en läkare från Rovaniemi och hade frågor om patienten vi fört under natten, jippii, efter det kunde jag inte sova längre. 10.30 kom nästa larm, dags att köra iväg till Rovaniemi igen. Så, tydligen behövde jag 12 timmar sömn inatt, för efter en dusch, morgonmål och kaffe känner jag mig som en ny människa och funderar på att orka träna senare idag.

Igår hade jag en så underbar patient att jag undrade om någon haft ett finger med i spelet, han gav mig precis det jag behövde, lite uppmuntran och ett varmt hjärta.

Idag önskar jag mig: en bamsekram, en lång och varm kram. Nå, nu är det bara en och en halv vecka kvar innan jag flyger hem och jag längtar nog lite. Idag håller jag tummarna för att syster L ska få sålt lägenheten, hoppas hoppas hoppas!

De här muffinsen bakade S och jag i fredags  men skulle ju ha passat lika bra idag :)